Flyttlass

Therese E:s skriverier flyttar hit ---> http://alltitext.wordpress.com.

Ses där.

It's such a perfect time

Nej hörni, nu har det gått en månad sedan jag uppdaterade senast och magnolian på hörnet blommar redan och mina ögon har så smått börjat klia, trots medicinering. Det har varit kallt ett par dagar, men vår är det. Vad nytt sen sist? Jag ska inte bli långrandig, men om jag uttrycker mig såhär: 2009 tar upp kampen med 2006 om att vara det bästa året på den här sidan millennieskiftet. Och med den vetskap jag har om vad som väntar framöver, tror jag att utsikterna för att vinsten tillfaller 2009 är mycket goda. Jag ska försöka vara lite mer specifik längre fram. Till dess rekommenderar jag alla att läsa lite Martin Buber.

Nu blommar asfalten

Man vet så lite om sig själv, skorrar Björn Afzelius i en sång och jag är den första att skriva under: helt plötsligt är jag obeskrivligt pepp på Ann Jäderlunds nya. Inte blir suget mindre av så välskrivna recensioner som Elise Karlssons heller, vilken precis fick mig att gå in på Adlibris och klicka hem en Simone Weil. Och ett par novellsamlingar. Noveller och poesi is the shit våren 2009, ja, proportionerligt sett. Som ni kanske minns hade jag som nyårslöfte (ett av dem) att läsa mer poesi. Jag kan upplysa om att det har infriats, med råge, även om en överväldigande majoritet av den poesi jag läser ännu inte är utgiven. Och nu verkar det alltså som att jag ska ge mig i kast med Jäderlund igen, av egen fri vilja. Man upphör inte att förvånas.

(Och just det, läser man i Arbetarbladet, så kan man hitta några recensioner jag skrivit på sistone, Rapp Johansson, Fagerberg, Ramqvist. Finns det ingen byline så beror det på att det brukar vara så.)

Inte ens tusen remsor av en värld

Får jag föreslå att alla går ut och köper en Aftonbladet idag?
Elfriede Jelinek skriver "De övergivna" - om Fritzl, Österrike, Världen. Texten finns inte på nätet än, men den ska vara i tidningen idag, och jag har läst den. Det är min vän B som fått hennes tillåtelse att låta översätta och publicera. Det är en rasande bra text, viktig på alla sätt.

Update: Nu finns den på nätet också.

Det är ju bara på skämt!

Holy cow! Idag skriver jag krönika i LO-tidningen om Mia & Klara.
Jag gissar att möjliga invändningar mot min text skulle kunna vara:

1) Men det är ju kärleksfullt/respektfullt skildrat?
2) Men han, Mias kille, är ju värsta parodin på urbana medelklasskillen?
3)Har du ingen humor?

Jag föregriper de frågorna och svarar redan nu:

1) Hur då, exakt?
2) Jag vet.
3) Förmodligen inte.

Nu ska det plöjas romaner en stund.

Babianer och kärlek

Väldigt fin text av Isabella Varrichio i Aftonbladet. Läs!
Och här är min hyllning av "Babian". När jag, gud förbjude - varför håller man på med detta?, läste andra recensioner av den insåg jag att de flesta tyckte att mörkret i den var mycket mer omfattande än jag tyckte. Jag upplevde aldrig att brutaliteten var ett uttryck för en civilisation som skakade i grundvalarna (utom kanske i någon enskild novell), utan snarare att oavsett hur groteskt och svekfullt det stundom blev så fanns det något hoppfullt, en ny möjlighet, i att ytan gick sönder och blottade det som fanns där under. (Dessutom handlar många av novellerna om otrohet, och det är naturligtvis ett fenomen man kan tycka vad man vill om, men är det inte lite överdrivet att säga att det är en 'primitiv kraft som hotar att slå sönder det civiliserade i våra liv', som baksidestexten beskriver bokens innehåll?)

Jo, det var det här med läsningen dårå

Hej, jag har försummat den här bloggen lite för jag har läst och läst. Till exempel den utsökta novellsamlingen "Babian" av Naja Marie Aidt, som är det mest mindblowing litteratur jag har kommit över på evigheter. En fullständigt okritisk kritik av den kommer i Arbetarbladet anyday now. Sen har vi SvD här hemma sen någon vecka tillbaka, och där har jag läst tusen intressanta saker (det är verkligen en skillnad mellan morgontidningarnas kulturbilagor, jag tror det är något med tonen och graden av pålästhet i kombination), till exempel om Cixous, Sontag och Derrida. Jag har levt i total teoriskugga de senaste två åren, men nu känner jag att jag börjar komma tillbaka. Jacques, Roland, Michel, jag har inte glömt er, je vous promets! Och idag hade min fina uppsatshandledare och föreläsare i estetik, Katarina Elam - en av en handfull uppsalaakademiker som i eftertankens kranka blekhet fortfarande känns sympatisk, men det är en annan historia - en intressant understreckare om konsten utanför konsten. (Ni hittar den här och den om Derrida med.) Ja, och så har ju Annina efterlängtat väckt liv i bloggen igen, och så har jag läst en massa ännu inte utgiven poesi och nu håller jag på en roman som är fascinerande men som kanske inte riktigt infriar de höga förväntningarna.

Bara för att riktigt understryka hur mycket mars går i läsandets tecken så har jag här dragit ihop en enkät av olika enkäter, de allra flesta frågorna är hämtade från olika enkäter på Bokhora:

Varför läser du?
För att jag måste. Av födsel och ohejdad vana, skulle man kunna säga. Ofta för att det är jobb. Ibland för att lära mig något, ibland för att kunna skriva bättre, ibland av eskapistiska skäl och när det är som allra bäst för att låta mig själv förändras och skakas om i grunden.

Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?
Förbud är ointressanta. Däremot finns det massa saker jag inte gillar. Poserande språkexperiment, karaktärer som gör ”minnesanteckningar” och trams. Sen finns det förstås gränser man kan diskutera, hur man gör med stoff och människor hämtade ur verkligheten och sånt. Men det har mycket sällan med eventuella förbud att göra. Instiftade av vem liksom?

Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?
Kan man svara ingetdera och vara sanningsenlig? Jag menar, något är det ju som gör att jag upptäcker en bok in the first place, och det sker ju inte sällan via dagstidningar, bokkataloger, litterära magasin eller kloka vänner. Så något är det ju. Men om man menar det som: läser du helst Läckberg eller Rilke på t-banan, så måste jag svara det senare.

Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?
Det är förstås omöjligt att svara på. När jag var barn/yngre så kanske Michelle Magorian eller Maria Gripe. Eller LM Montgomery. I vuxen ålder är det ännu svårare att svara på, men om jag säger Kerstin Ekman och Jeanette Winterson så är det nära nog. Det är i alla fall uppenbart att det är en kvinna.

Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?
Om man ska gå efter tematiskt innehåll: Hanne Ørstaviks ”Vecka 43” eller Linda Olssons ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”. Utan några jämförelser i övrigt (till exempel kvalitativa) borde jag skrivit något snarlikt.

Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?
Jag rekommenderar inte Winterson lättvindigt, jag vill gärna vara säker på min sak där. Om någon skulle komma tillbaka till mig med ”Lighthousekeeping” och se ut som ett frågetecken, skulle jag få hålla på en god stund med att behålla en positiv bild av vederbörande.

Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?
Med risk för att bli lite tjatig, men jo: Jeanette Winterson.

Vilken/vilka böcker läser du om?
Jag är ingen omläsare. Det är ytterst få böcker som jag läst fler än en gång, bortsett från sådana som jag varit tvungen att läsa igen när jag skrivit uppsats eller artikel om dem. Men ”Händelser vid vatten” (Ekman), ”Existentialismen är en humanism” (Sartre) och ”Aprilhäxan” (Axelsson) brukar jag faktiskt komma tillbaka till med oregelbundna intervaller.

Vilken bok skulle du aldrig läsa om?
Den främsta anledningen till att jag inte läser om är att jag inte vill förstöra den tidigare läsupplevelsen (med böckerna ovan är jag så säker på deras kvalitet att jag inte behöver oroa mig) och upptäcka att det inte var så bra som jag minns det. Ett sådant exempel är Virginia Woolfs ”Mot fyren” som jag nog aldrig kommer våga läsa igen. Sen finns det ju en rad böcker jag aldrig skulle läsa om för att de inte ger något, men det är ju så många att det inte är lönt att börja räkna ens.

Vilken bok skulle du ta med dig till en öde ö?
Antingen Vargskinnet-trilogin eller någon tjock som jag inte har läst än. Typ ”Buddenbrooks” (Mann).

Vilken är din bästa diktsamling?
Det ska mycket till för att jag ska läsa en hel diktsamling, men kanske Edith Södergrans ”Dikter” då.

Vilken är din bästa novellsamling?
Stig Dagermans ”Nattens lekar” (fast egentligen är ”Överraskningen” som finns i ”Dikter, noveller och prosafragment” min favorit av honom) eller nyss lästa ”Babian” av Naja Marie Aidt.

Bästa öppningsmeningen i en bok?
”Why is the measure of love loss?” I “Written on the body” (Winterson).

Vilken är den viktigaste litteraturpolitiska frågan idag?
Bokhandlarna. Biblioteken. Bildningen. Fast i omvänd ordning.