Therese E:s skriverier

Flyttlass

2009-10-29T20:12:00.001+01:00

Therese E:s skriverier flyttar hit ---> http://alltitext.wordpress.com.

Ses där.

It's such a perfect time

2009-04-21T23:03:00.002+02:00

Nej hörni, nu har det gått en månad sedan jag uppdaterade senast och magnolian på hörnet blommar redan och mina ögon har så smått börjat klia, trots medicinering. Det har varit kallt ett par dagar, men vår är det. Vad nytt sen sist? Jag ska inte bli långrandig, men om jag uttrycker mig såhär: 2009 tar upp kampen med 2006 om att vara det bästa året på den här sidan millennieskiftet. Och med den vetskap jag har om vad som väntar framöver, tror jag att utsikterna för att vinsten tillfaller 2009 är mycket goda. Jag ska försöka vara lite mer specifik längre fram. Till dess rekommenderar jag alla att läsa lite Martin Buber.

Nu blommar asfalten

2009-03-20T12:31:00.004+01:00

Man vet så lite om sig själv, skorrar Björn Afzelius i en sång och jag är den första att skriva under: helt plötsligt är jag obeskrivligt pepp på Ann Jäderlunds nya. Inte blir suget mindre av så välskrivna recensioner som Elise Karlssons heller, vilken precis fick mig att gå in på Adlibris och klicka hem en Simone Weil. Och ett par novellsamlingar. Noveller och poesi is the shit våren 2009, ja, proportionerligt sett. Som ni kanske minns hade jag som nyårslöfte (ett av dem) att läsa mer poesi. Jag kan upplysa om att det har infriats, med råge, även om en överväldigande majoritet av den poesi jag läser ännu inte är utgiven. Och nu verkar det alltså som att jag ska ge mig i kast med Jäderlund igen, av egen fri vilja. Man upphör inte att förvånas.

(Och just det, läser man i Arbetarbladet, så kan man hitta några recensioner jag skrivit på sistone, Rapp Johansson, Fagerberg, Ramqvist. Finns det ingen byline så beror det på att det brukar vara så.)

Inte ens tusen remsor av en värld

2009-03-16T08:21:00.003+01:00

Får jag föreslå att alla går ut och köper en Aftonbladet idag?
Elfriede Jelinek skriver "De övergivna" - om Fritzl, Österrike, Världen. Texten finns inte på nätet än, men den ska vara i tidningen idag, och jag har läst den. Det är min vän B som fått hennes tillåtelse att låta översätta och publicera. Det är en rasande bra text, viktig på alla sätt.

Update: Nu finns den på nätet också.

Det är ju bara på skämt!

2009-03-13T10:24:00.002+01:00

Holy cow! Idag skriver jag krönika i LO-tidningen om Mia & Klara.
Jag gissar att möjliga invändningar mot min text skulle kunna vara:

1) Men det är ju kärleksfullt/respektfullt skildrat?
2) Men han, Mias kille, är ju värsta parodin på urbana medelklasskillen?
3)Har du ingen humor?

Jag föregriper de frågorna och svarar redan nu:

1) Hur då, exakt?
2) Jag vet.
3) Förmodligen inte.

Nu ska det plöjas romaner en stund.

Babianer och kärlek

2009-03-09T20:09:00.002+01:00

Väldigt fin text av Isabella Varrichio i Aftonbladet. Läs!
Och här är min hyllning av "Babian". När jag, gud förbjude - varför håller man på med detta?, läste andra recensioner av den insåg jag att de flesta tyckte att mörkret i den var mycket mer omfattande än jag tyckte. Jag upplevde aldrig att brutaliteten var ett uttryck för en civilisation som skakade i grundvalarna (utom kanske i någon enskild novell), utan snarare att oavsett hur groteskt och svekfullt det stundom blev så fanns det något hoppfullt, en ny möjlighet, i att ytan gick sönder och blottade det som fanns där under. (Dessutom handlar många av novellerna om otrohet, och det är naturligtvis ett fenomen man kan tycka vad man vill om, men är det inte lite överdrivet att säga att det är en 'primitiv kraft som hotar att slå sönder det civiliserade i våra liv', som baksidestexten beskriver bokens innehåll?)

Jo, det var det här med läsningen dårå

2009-03-08T20:07:00.003+01:00

Hej, jag har försummat den här bloggen lite för jag har läst och läst. Till exempel den utsökta novellsamlingen "Babian" av Naja Marie Aidt, som är det mest mindblowing litteratur jag har kommit över på evigheter. En fullständigt okritisk kritik av den kommer i Arbetarbladet anyday now. Sen har vi SvD här hemma sen någon vecka tillbaka, och där har jag läst tusen intressanta saker (det är verkligen en skillnad mellan morgontidningarnas kulturbilagor, jag tror det är något med tonen och graden av pålästhet i kombination), till exempel om Cixous, Sontag och Derrida. Jag har levt i total teoriskugga de senaste två åren, men nu känner jag att jag börjar komma tillbaka. Jacques, Roland, Michel, jag har inte glömt er, je vous promets! Och idag hade min fina uppsatshandledare och föreläsare i estetik, Katarina Elam - en av en handfull uppsalaakademiker som i eftertankens kranka blekhet fortfarande känns sympatisk, men det är en annan historia - en intressant understreckare om konsten utanför konsten. (Ni hittar den här och den om Derrida med.) Ja, och så har ju Annina efterlängtat väckt liv i bloggen igen, och så har jag läst en massa ännu inte utgiven poesi och nu håller jag på en roman som är fascinerande men som kanske inte riktigt infriar de höga förväntningarna.

Bara för att riktigt understryka hur mycket mars går i läsandets tecken så har jag här dragit ihop en enkät av olika enkäter, de allra flesta frågorna är hämtade från olika enkäter på Bokhora:

Varför läser du?
För att jag måste. Av födsel och ohejdad vana, skulle man kunna säga. Ofta för att det är jobb. Ibland för att lära mig något, ibland för att kunna skriva bättre, ibland av eskapistiska skäl och när det är som allra bäst för att låta mig själv förändras och skakas om i grunden.

Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?
Förbud är ointressanta. Däremot finns det massa saker jag inte gillar. Poserande språkexperiment, karaktärer som gör ”minnesanteckningar” och trams. Sen finns det förstås gränser man kan diskutera, hur man gör med stoff och människor hämtade ur verkligheten och sånt. Men det har mycket sällan med eventuella förbud att göra. Instiftade av vem liksom?

Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?
Kan man svara ingetdera och vara sanningsenlig? Jag menar, något är det ju som gör att jag upptäcker en bok in the first place, och det sker ju inte sällan via dagstidningar, bokkataloger, litterära magasin eller kloka vänner. Så något är det ju. Men om man menar det som: läser du helst Läckberg eller Rilke på t-banan, så måste jag svara det senare.

Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?
Det är förstås omöjligt att svara på. När jag var barn/yngre så kanske Michelle Magorian eller Maria Gripe. Eller LM Montgomery. I vuxen ålder är det ännu svårare att svara på, men om jag säger Kerstin Ekman och Jeanette Winterson så är det nära nog. Det är i alla fall uppenbart att det är en kvinna.

Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?
Om man ska gå efter tematiskt innehåll: Hanne Ørstaviks ”Vecka 43” eller Linda Olssons ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”. Utan några jämförelser i övrigt (till exempel kvalitativa) borde jag skrivit något snarlikt.

Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?
Jag rekommenderar inte Winterson lättvindigt, jag vill gärna vara säker på min sak där. Om någon skulle komma tillbaka till mig med ”Lighthousekeeping” och se ut som ett frågetecken, skulle jag få hålla på en god stund med att behålla en positiv bild av vederbörande.

Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?
Med risk för att bli lite tjatig, men jo: Jeanette Winterson.

Vilken/vilka böcker läser du om?
Jag är ingen omläsare. Det är ytterst få böcker som jag läst fler än en gång, bortsett från sådana som jag varit tvungen att läsa igen när jag skrivit uppsats eller artikel om dem. Men ”Händelser vid vatten” (Ekman), ”Existentialismen är en humanism” (Sartre) och ”Aprilhäxan” (Axelsson) brukar jag faktiskt komma tillbaka till med oregelbundna intervaller.

Vilken bok skulle du aldrig läsa om?
Den främsta anledningen till att jag inte läser om är att jag inte vill förstöra den tidigare läsupplevelsen (med böckerna ovan är jag så säker på deras kvalitet att jag inte behöver oroa mig) och upptäcka att det inte var så bra som jag minns det. Ett sådant exempel är Virginia Woolfs ”Mot fyren” som jag nog aldrig kommer våga läsa igen. Sen finns det ju en rad böcker jag aldrig skulle läsa om för att de inte ger något, men det är ju så många att det inte är lönt att börja räkna ens.

Vilken bok skulle du ta med dig till en öde ö?
Antingen Vargskinnet-trilogin eller någon tjock som jag inte har läst än. Typ ”Buddenbrooks” (Mann).

Vilken är din bästa diktsamling?
Det ska mycket till för att jag ska läsa en hel diktsamling, men kanske Edith Södergrans ”Dikter” då.

Vilken är din bästa novellsamling?
Stig Dagermans ”Nattens lekar” (fast egentligen är ”Överraskningen” som finns i ”Dikter, noveller och prosafragment” min favorit av honom) eller nyss lästa ”Babian” av Naja Marie Aidt.

Bästa öppningsmeningen i en bok?
”Why is the measure of love loss?” I “Written on the body” (Winterson).

Vilken är den viktigaste litteraturpolitiska frågan idag?
Bokhandlarna. Biblioteken. Bildningen. Fast i omvänd ordning.

March is the month of expectation, the things we do not know

2009-03-03T21:42:00.002+01:00

Jaha, så har det redan blivit mars. Jag har inte riktigt hängt med i svängarna, jag har definitivt fortfarande vinter för ögonen, men vårkänslor och klokskap levereras som vanligt här. Jag har haft sportlov, alltså ett riktigt med betoningen på sport snarare än lov (även om jag var rätt frikostig med ledighet också). Jag har åkt 3,6 mil skidor - sammanlagt - i mitt gamla hemspår och sett solen gå ner mellan snötäckta granar. Det har varit fantastiskt välgörande för allt upptänkligt utom möjligen de kroppsdelar man inte visste om att man hade förrän efteråt, så att säga. Jag har träffat oumbärliga människor, som vanligt alldeles för kort, men tillräckligt för att lite bättre kunna se och sortera.

Och nu är det alltså mars, det känns riktigt bra faktiskt. Mars ska bli månaden då jag läser, skriver och samtalar all min lediga tid. Det är mitt månadslöfte. Det kan inte vara särskilt svårt att hålla. Jag har travar som väntar på mig, en jobbtrave och en fritidstrave. Jag har skrividéer som hopar sig, jobbriktade och sådana som passar för annat. Jag har intelligenta personer att kommunicera med om viktiga saker. Enda svårigheten är att veta var man ska börja, som vanligt.

Bokrea

2009-02-19T21:29:00.002+01:00

I år kände jag mig motiverad att faktiskt beställa lite från bokrean igen, förra året blev det typ ingenting. Den här beställningen innehåller förvisso en del sånt som inte är på rean, men här är iallafall hushållets "Bokrean 2009 - ordern"*:

MANN, THOMAS:BUDDENBROOKS
-
PAULRUD, ANDERS:KÄRLEKEN TILL SOFIA KARLSSON
-
LEHANE, DENNIS:GONE, BABY, GONE
-
ROTH, PHILIP:ENVAR
-
OBAMA, BARACK:MIN FAR HADE EN DRÖM
-
SUNDSTRÖM, GUN-BRIT:BITAR AV MIG SJÄLV
-
KLING, JOHAN:MÄNNISKOR HELT UTAN BETYDELSE
-
ZWEIGBERGK, HELENA VON:UR VULKANENS MUN
-
JEFFERSON KLINGBERG:JAG TROR VI BEHÖVER PRATA FAKTISKT
-
ROSLUND & HELLSTRÖM:FLICKAN UNDER GATAN
-
HILL, REGINALD:DALZIELS DÖD
-
ISAKSSON, ULLA:DE TVÅ SALIGA

Voilà! Nu vet ni vilka romaner som jag förväntansfullt kommer att packa upp och känna på, sen sitta och vela i timtal över vilken jag ska börja med och hur hela prioriteringsordningen ska gå, ända tills jag får någon recensionsbok som det är bråttom med och hela traven faller i glömska. Men jag vill tro att det kan bli annorlunda, den här gången.

* Mycket deckare på den listan - det är inte jaaag. Elitistpanik comin' at ya!

Det som förläggar'n ratar - det tar jag!

2009-02-17T19:57:00.006+01:00

Jag har lyckats komma över en riktig raritet till konstverk som vi nu ska pryda vårt sovrum med. En litterär trofé, om man så vill. Jag är oerhört nöjd över att ha lyckats lägga vantarna på(läs: tigga åt mig) den här godbiten. Är ni intresserade av mer information kring ursprung och kontext rekommenderar jag att ni tittar på Babel imorgon. (Jag rekommenderar också att ni klickar på bilderna så att ni ser ordentligt.)

Vi har dock inte riktigt bestämt oss för var den ska hänga än. Men tror att det i längden kommer passa bäst ovanför sängen (ni får själva föreställa er en tjusig sänglampa av något slag på väggen nedanför, den har bara inte införskaffats ännu).

PS. Det här inlägget skulle passa utomordentligt väl på ett litet sidoprojekt, en filial, som jag har på g (och kommer säkert att hamna där också så småningom), och som kommer att vara som en lite mer vardagsorienterad lillasyster till Therese E:s skriverier. På ett internet nära dig, inom kort! DS.

At ease - helgen i ett enda svep

2009-02-15T21:14:00.002+01:00

Den här helgen har varit lite som balsam för en själ som, ja...ville ha balsam på det trötta, jobbfokuserade, lätt stressade. I fredags åt jag lunch med en Poppius-kursare på Kalori (dagens motion fick jag genom att halvspringa upp för Malmskillnadstrappan), sen åkte vi till tv-huset för att vara med på inspelningen av det Babel som kommer på onsdag (varsågoda att titta om ni vill spana efter mig i publiken, tyvärr råkade det handla om deckare den här gången men vafan, Babel är ju Babel). På stan efteråt gjorde jag mitt premiärbesök på Kreatima där jag köpte barnens första kritor och en sprejburk som ska användas till ett litet möbelprojekt. Jag träffade Catta på Åhléns där jag provade en klänning från See by Chloé för 4000 spänn - för att ha nåt att prova när jag skulle byta om (jag tror aldrig jag har provat en så dyr klänning förut). Vi åkte till Kungsholmen och åt middag på Tabbouli (det var min 27-årspresent). Sedvanligt följde vi vår oerhört interna, pretentiösa och underbara dagordning och avhandlade angelägna ämnen på rad. Sen drack vi drinkar på Clarion vid Skanstull. Igår stannade Catta kvar och hjälpte oss att möblera om i sovrummet, vi åt lövbiff till middag och sen frossade jag i min favoritglass "Praline & Cream" och Catta åt chips, medan C försökte leva renlevnadsliv. Jag bläddrade i nya Elle och inredningstidningar, barnen sov sött. Idag gick jag och Catta till lekparken med barnen, gungor och rutschkana. Inne gjorde jag varm choklad med en skvätt grädde, mina otacksamma kids föredrog sin mjölk ren men vi andra drack glatt. Vi har spikat upp tavlor och städat nu på kvällen. Jag har knappt tänkt på jobb en enda gång på hela helgen. Det har varit alldeles fantastiskt.

Uppvärdera ältandet, tack!

2009-02-01T23:15:00.002+01:00

Jag tyckte det började bra i Amanda Svenssons text idag, men jag är inte så säker på att jag gillade slutet. Sen kom jag på att jag skrev om det här i ett blogginlägg i maj 2007, när jag tog en av mina första seriösa bloggpauser. Jag tycker verkligen så fortfarande, förutom att jag inte är särskilt trött på att vare sig läsa eller skriva blogg just nu. (PS. Fanns det en kulturkonservatism-debatt redan då? Var det någon utfällning från diskussionen om De skamlösa och väskorna, eller var det en egen? I såna fall kan man ju säga att den frågan har fått ältas rätt rejält. Bra där! DS.)

Och vinnaren är...

2009-01-31T12:52:00.004+01:00

Jag vet inte om jag skulle kalla det här för en duell direkt, snarare ett riktigt bra samtal. Men jag ska inte vara den som är den, så okej för all del, det kanske är en duell då, och i sådana fall måste jag nog utse JV till vinnare, även om det är med ytterst liten marginal. Det är återkommandet till behovet av berättandet som fäller avgörandet. (Ursäkta inflationen i -et-ändelser!)

Uppdatering & tillägg: Det ska väl också erkännas att JV, vid sidan av sina skarpa formuleringar, dessutom har den goda smaken att nämna Kerstin Ekman flera gånger. Det ger honom automatiskt ett ganska stort försprång. Fast i ärlighetens namn så säger han ju inte så mycket som hon inte redan har sagt. (Om det återkommer jag lite längre fram.)

Människan, kärleken och politiken (!)

2009-01-30T15:57:00.001+01:00

Idag skriver jag om Eva Adolfssons "En liten historia" i Arbetarbladet, och krönikedebuterar i LO-tidningen.

Bakvåren

2009-01-29T22:42:00.009+01:00

Vi var rätt trötta i det här hemmet mellan ungefär januari och augusti förra året. Men under våren fick vi rätt många infall, och faktiskt energi till, att baka. Jag saknar det lite nu, det var mysigt och blev fint och gott.

Såhär:

Och en gång gjorde C lemonad, på massor, massor av citroner:

Där vuxen jag levt

2009-01-28T19:34:00.003+01:00

Jag längtar hem. Inte "hem" - hem. Jag försöker gottgöra det med att läsa bloggar som är skrivna från Västerbotten, som Underbara Clara och Mina bestyr. Det går väl sådär om jag ska vara ärlig, det gör liksom inte saken bättre. Jag behöver vidder, hög luft och ljusa sommarnätter. Jag behöver Skellefteå.

You're nuts

2009-01-23T14:35:00.005+01:00

Bra text med tillhörande diskussion om choklad hos Lisa, vilket genast fick mig att minnas att det är dags att avliva lite myter och vanföreställningar, nämligen den numera vitt spridda idén att mörk choklad skulle vara GODARE än ljus. Mycket gott kan sägas om mörk choklad, men godare är den banne mig inte. Jag fattar inte hur den här masspsykosen har lyckats slå rot så till den milda grad att till och med min mamma, som under hela min uppväxt rynkade på näsan om det kom en Aladdinask över tröskeln - "det är ju så mycket mörkt i den" - och bara åt ur Paradisasken, nu sitter och påstår att choklad med 70% kakaohalt är det enda som går att äta och mjölkchokladen är för söt. Javisst är den det, men god. Hur hände detta? Jag förstår inte. Själv är jag väldigt förtjust i Lindts ljusa med crème brulée och en annan oslagbar kombo här hemma är Marabous mjölkchoklad med Ahlgrens bilar till. Gött!

Har du glömt den här kompisen, mamma?

Pausblomma

2009-01-22T21:57:00.004+01:00

Inte mycket nytt under solen idag. Men pion är en av mina topp 3-favoritblommor, och idag skriver jag om Isabella Varricchios vackra debut här.

Skönhetsblogg c/o Therese E

2009-01-21T10:30:00.003+01:00

Det här är en lite miniserie där jag leker att bloggen är något annat eftersom idéerna tryter lite. Fast egentligen är det fel att säga så, den minnesgoda läsaren vet kanske att jag redan när jag startade den här bloggen för två och ett halvt år sen då och då skrev om och recenserade skönhetsprodukter som jag shoppat på Blush eller Eleven. Those were the days! Det gör mig lite vemodig att tänka på hur mitt förhållande till smink och snarlika produkter har utvecklats sen dess. Då såg basen i mitt beautyförråd ut ungefär såhär:

Body lotion: Body Butter från Body Shop.
Ansiktskräm: Biotherm.
Foundation: Dior.
Concealer: YSL:s Touche Éclat
Läppbalsam: 8 hour cream eller Rosebud
Mascara: Hypnôse från Lancôme
Rouge: Too faced eller Mac

Och idag:

Body lotion: Dove.
Ansiktskräm: Nivea.
Foundation: Nivea.
Concealer: Make up store (gammal som gatan)
Läppbalsam: Apolivas läppcerat/Idomin
Mascara: Face Stockholm (premie från DV)
Rouge: Too faced

Skillnaden är ju uppenbar för alla och en var. För att späda på det hela bör tilläggas att samtliga ovanstående produkter - undantaget rouget, men det är ju fan samma som för två år sen - delas med min sambo. Detta är inget annat än ett skönhetsprodukternas förfall, och är måhända en petitess i livet, men likväl en tråkig sådan. Jag vill också poängtera att min gamla nivå på sminkkonsumtion hade jag när jag jobbade 75% som vårdbiträde och tjänade 11.000 kronor (ja, det är sant) före skatt. Det är skrattretande tydligt vilken skillnad det gör för ekonomin att skaffa barn och bo i Stockholm. Och åtminstone en av de sakerna både kan och vill jag ändra på.

Modeblogg c/o Therese E

2009-01-16T22:39:00.008+01:00

Ibland tycker jag att det kan bli lite väl mycket prestationsångest över det här bloggandet. Det är inte sällan jag tänker att jag vill (eller borde) blogga, men inte har en aning om vad jag ska skriva om. Uppdatera för uppdaterandets skull. Då brukar jag tänka att det vore bra mycket enklare att ha en modeblogg (jag läser mycket modebloggar nu, mest hela tiden faktiskt, men är uppenbarligen för fin i kanten för att ha dem i min länklista), där man alltid kan ta till det enkla greppet "dagens outfit". Det är ju ett skitbra sätt att alltid ha något att skriva om, för kläder på kroppen har man ju mest varje dag (i mitt fall också på natten, eftersom jag aldrig förstått tjusningen i att sova utan kläder - nyförälskade perioder undantagna). Självklart förstår också jag att det finns prestationskrav i att berätta om dagens outfit hela tiden, eftersom det gäller att uppnå en viss grad av variationsrikedom, trendighet, stilsäkerhet, innovation och så vidare. Personligen skulle jag dö av stress över att inte matcha märken med second hand och olika inköpsställen (omöjligt med tanke på hur stor del av min garderob som är H&M), lyckas få ihop det till en snygg outfit och ja, sen en snygg bild också.

Men: råmaterialet finns ju alltid där ändå, och jag känner att jag har lite svårt att översätta det till den här bloggen. Ska jag lista dagens läsning? Okej: cirka 100 sidor i "Pioner", lite ströartiklar i DN, en egen text (om och om igen i jakten på onödiga tecken att skära bort), bloggar. Det blir inte så kul va?
Därför blir det idag en Therese E feature modeblogg: Idag har jag samma outfit som igår, då jag satt på Medborgarplatsens bibliotek och jobbade hela dagen, i sällskap med Elin. Vi åt vegetarisk lunch i Söderhallarna och drack cappuccino på Söder Espresso. Det kändes som lämpliga aktiviteter för ett modebloggsinlägg. Idag tog jag dessvärre min outfit till K-rauta och Willys i Kungens kurva, och det är inte så fancy. Men sant.

Linne: NoaNoa
T-shirt: Acne
Kofta: H&M
Jeans: H&M (med boyfriend cut - min senast inlärda modeglosa)
Stövlar: Vagabond
Sjal: H&M
Glasögon: Rayban

Halsband: H&M

I've got mail

2009-01-13T20:09:00.003+01:00

Dagens postskörd: Tre mycket vackra böcker. Att få fin och rolig post är det bästa jag vet, även om det är jobb. Nu hoppas jag på lite angenäm läsning också, jag har höga förväntningar på "Pioner". En bok som handlar om vänskap och heter "Pioner" - det borde inte kunna gå fel. Det som ligger under är annat jobb och lite nyårslöften. Nu ser ni vad jag gör den kommande veckan.

Och tack kära Isobel för pepp och kredd!

Dambagge

2009-01-12T20:03:00.006+01:00

Jaha, nu börjar Guldbaggegalan. Det brukar inte vara mycket att se, och dessutom har jag knappt sett en film i år (due to småbarn och prioriteringar), så jag har ingen eller inget att heja på. Jo, en film har jag sett: "Varg". Stormare var ju bra förstås, så hans nominering är honom väl unt, men hallå - här kommer min käpphäst - varför har inte Kerstin* fått någon nominering för bästa manus?
(Jag såg dessutom en otäck trailer om att Mia & Klara börjar om den 25 januari, det är väl bara att försöka vara glad och nöjd till dess då, då mina söndagskvällar med all säkerhet kommer att invaderas av den där inte-speciellt-roliga-överhuvudtaget-duon.)

*Bilden är från SVT. GOD vad stilig hon är!

Fashion is only the attempt to realize art in living forms and social intercourse

2009-01-09T21:18:00.001+01:00

Jag har fastnat i modebloggsträsket, och jag är rädd att jag aldrig kommer att komma upp igen. Jag visste att jag inte skulle börja, det är som att inbilla sig att man kan ta ett chips ur en full skål...

Go critical

2009-01-08T20:07:00.001+01:00

Jag har lovat att läsa mer lyrik under 2009 - och det ska jag också, bra sådan - men faktum är att jag avslutade 2008 med att läsa 800 sidor poesi, nämligen Johan Jönsons "Efter arbetsschema". Det var sannerligen ingen angenäm upplevelse (varken form eller innehåll), men det resulterade i den här texten i LO-tidningen. En text jag faktiskt är riktigt nöjd med.

Hur långt och intetsägande som helst

2009-01-03T21:50:00.003+01:00

God fortsättning! Och eftersom det känns motigt att börja det nya året med att bryta löften, kommer här en summering av 2008, om än i mycket komprimerad form (jag borde sannerligen veta vid det här laget att jag aldrig är pepp på sånt här):

Läsning: Har jag dragit tidigare, men jag utnämner nog 2008 till tanternas år till slut. Summan är dock större än delarna, tyvärr. Många bra, men inte på högsta nivå.
Tv: Det är väl ANTM och Babel, precis som alla andra år? Jag vet inte, teve har haft lägsta möjliga prioritet, tyvärr.
Lycka: Mina barn, som kom på dagen för ett år sedan och bara genom detta naturligtvis gjorde 2008 till det bästa året ever.
Resa: Min lyxiga ensamweekend för att hälsa på Catta i London förstås. Vi åt indiskt, gick i Bloomsbury-kvarteren, picknickade i gräset, shoppade och blev lite berusade. Samt såg SATC-filmen.
Råvaror: Citron och färsk oregano. Det är obegripligt hur ovetande jag varit om citronens alla användningsområden.
Plagg: Min vinterkappa + klänning, båda från Hope, som jag outletfyndade. Så mycket annat har det liksom inte blivit. Om man inte räknar barnkläder...
Förlust: Hm, ja. Kanske kan man säga att M gått förlorad mer definitivt under 2008. Sen är det en rad saker jag saknar, men som jag förstås indirekt valt att avstå: tid att ligga på soffan och läsa varje dag, tid att tänka på saker många varv om och om igen, min förmåga att försätta mig själv i alla möjliga och omöjliga sinnesstämningar (det kräver uppenbarligen mycket dötid...).
Fest: Jonas och Malins bröllop såklart. Fint.
Hälsa: Mycket motion och koll på matintag under hösten. Bra där! (Det har precis börjat om dessutom, jajamen.)

Jag orkar inte mer. Jag föredrar att tänka på 2009, för jag ser fram emot det här året mer än jag vanligtvis brukar göra. Jag tror på 2009, verkligen. Jag har en del föresatser: läsa mer lyrik (det har jag redan sagt), gå ner ett antal kilon, läsa minst två modetidningar från pärm till pärm per månad och därmed återta den del av min identitet som kan benämnas som modeintresserad, komma på en lösning på boendesituationen, göra kloka och eftertänksamma klädinköp (gärna med dansk design/inspiration som aldrig slutar vara den bästa), skaffa mig minst en återkommande uppdragsgivare som betalar mer än symboliska summor, bli bättre på att ta bort fläckar på barnens kläder i tid, återskapa mitt kosmetika-/hudvårdsförråd som sinat betänkligt, måla naglarna lite oftare, eventuellt också spendera mindre tid framför datorn om ovanstående ska gå i lås.

Jag har också en del allmänna förhoppningar, vilket jag säkert får anledning att återkomma till, men en är att jag hoppas att böcker (under 2009 eller åtminstone nästa decennium) ska upphöra att vara rosa. Jag hoppas särskilt att böcker av kvinnliga författare ska sluta prydas med denna färg (om det inte är möjligt så kan rosa få bli förbehållet den sämsta populärlitteraturen, det ska i denna utopi åtminstone vara möjligt att skilja liza marklund från elfriede jelinek. och när jag ändå är inne på temat så hoppas jag att vuxna kvinnor ska sluta bära bäbisrosa kläder också, särskilt i kombination med grått. grått och rosa är inte en fin kombination, det är en vida spridd vanföreställning bara. eh, det skulle också vara nice om bäbisar slutade bära bäbisrosa, men det kan jag ju knappast lasta dem för). En annan förhoppning är att i allehanda inredningsreportage ska frasen "stilen är en mix av design, loppisfynd och arvegods" upphöra att existera, speciellt när den ska signalera något spännande och unikt. En fråga att stilla ställa sig, på vilket hem passar INTE denna beskrivning? (Jag är inte neggig mot hemmen i sig alltså, jag tycker oftast allt jag ser i inredningstidningar är jättefint och så blir jag avsundsjuk. Och just därför vill jag understryka att lösningen på hur man skaffar ett snyggt hem inte ligger i den klichén.)

Nu funderar jag på att beställa ett par sneakers till min ena unge, vilket får mig att tänka på ett annat löfte jag har inför 2009: frigöra mig från den medelklassanstrukna moralfilosofin att det finns ett rätt sätt att lägga mycket pengar på sina barn. I den föreställningen är guldiga Nike-skor för 500 inte att tänka på, medan ett par...marinblå Kavat-kängor, ja, de är ju liksom "kvalitet kostar" och därmed genast icke-ytliga och istället ett ansvarsfullt och bra köp till barnet. Jag har väldigt svårt att tro att Nike skulle göra skor av dålig kvalitet, och därför blir det ännu mer befängt att inte bry sig om hur det ungen har på fötterna ser ut. Jag vill inte att något som i slutändan kommer att gräva stora hål i min magra plånbok ska se hur trökigt ut som helst.

Merry, merry

2008-12-23T20:39:00.003+01:00

God jul önskar man bäst med vackra fåglar (jag har fått tre dekorativa ugglor i förskottspresent dessutom, en som halsband, två som prydnad), så det gör jag nu. Jag väntar på att familjen ska bli frisk, julafton och juldagen genomlevas och att få börja med en JCO-bok (väljer mellan Dödgrävarens dotter och Den tatuerade flickan och kommer förmodligen välja tills det för sent, och julledigheten är förbi). Nästa gång blir det Best of '08. God jul och gott slut! xoxo

Blodförmörkelse

2008-12-15T20:20:00.005+01:00

Här är boken. Fast den var inte alls lika fin som jag kom ihåg den, även om den fortfarande är väldigt snygg. Jag mindes motivet som aningen mer figurativt, föreställande något som man kunde identifiera. Nåja, det spelar ingen roll, för det är hursomhelst en utomordentlig bok.

Poetry is a way of taking life by the throat

2008-12-15T14:39:00.004+01:00

Jag lovade visst något slags uppföljning till det här om konstiga åsikter och kulturkonservatismdebatten (ganska många bokstäver i det ordet), men nu får jag ta tillbaka för jag har tänkt på det alldeles för länge och från för många olika håll att hela upprördheten bara klingade av (det jag fortfarande vill säga kommer jag att peta in som bisatser i en text som ska publiceras om förhoppningsvis inte alltför lång tid). Men jag kan iallafall säga att jag är förvånad hur många (relativt sett, i kulturmediesvängen alltså) som inte tvekat att kalla sig konservativa, vilket jag överhuvudtaget inte fattar, med eller utan prefixet kultur-. Jag kan inte riktigt se vad som skulle vara positivt med att vara konservativ, och jag kan inte heller riktigt se vad det skulle ha med åsikten att det finns bra och dålig kultur/konst att göra. Sara Lidman ropade på censur av kiosklitteraturen - man kanske inte kan kalla henne konservativ, va?

I övrigt så är jag så sjukt pepp på en text jag ska skriva nu snart, och kan inte vänta på att komma igång. Enda smolket i den bägaren är att jag måste - ledtråd! ledtråd! - klämma 800 sidor poesi innan jag börjar. Det är mycket möjligt att 800 sidor poesi är ungefär så mycket poesi som jag hittills i mitt liv har avverkat, sammanlagt. Är det så är det tragiskt. Jag lovar härmed att 2009 ska gå mycket mer i lyrikens tecken för mig, jag måste skärpa mig med det här. Det är töntigt att inte läsa lyrik, bara för sakens skull. Bara Robert Frost-citatet i rubriken talar ju för sig självt. Dessutom är det konstigt, för jag är ju svag för prosalyrik. Som Jeanette Winterson. Och Rut Hillarp. Åh, Rut Hillarp, jag vill läsa om Sindhia nu. När jag kommer hem ska jag fota omslaget till en annan av hennes böcker och lägga ut här, det är jättefint.

Therese driver lite med Nina Björk i sin nya, fina blogg. Det kan tänkas att det är aningen omoget av mig, men jag är väldigt förtjust i allt som driver med Nina Björk. Detta är inget undantag.

No country for old ladies

2008-12-13T19:59:00.003+01:00

Ja, i dagens DN listas det böcker som aldrig förr, och jag har precis skickat iväg nåt slags "Årets bästa" till en redaktör, men det var mer läsning i bred bemärkelse än skönlitteratur för vuxna. Och jag har redan ångrat alla svar ett par vändor. Jag vet ju inte. Det skulle kunna vara Elsie Johanssons Sin ensamma kropp. Det är det ingen i Dagens Nyheter som håller med om, överhuvudtaget var de jäkligt snåla mot tanterna i år. Ingen Majgull Axelsson, ingen Linda Olsson, ingen Bodil Malmsten. Nähä, det kanske bara är jag då. Jag tror att om jag rent hypotetiskt skulle ha en chans att läsa Peter Englund innan årsskiftet, ja, då skulle den nog komma med. Och nu håller jag på med Lubiewo, den kanske? Annars var ju Oates Svart flicka, vit flicka sommarens bästa läsning, men den kom väl inte i år. Eller? Vet bara att jag läste pocketutgåvan. Jaja, det finns väl inget sätt att komma runt PO och Ett annat liv. Och varför skulle jag? Den ÄR ju bra, den är det. Nu ska jag skriva en recension av Bakhtiaris bok.* Den kommer inte med, det vet jag iallafall. Jag ska förresten göra en lista som inte bara handlar om litteratur snart. Kanske som en nyårskaramell, javisst.

Imorgon är det julpyssel som gäller: koka kola och skriva julkort. Typ två personer kommer att få julkort, för vi kommer inte att orka. Jag fattar inte varför jag har dragit igång detta. På onsdag åker vi till Uppsala för att titta på en julgran med glasfåglar i. I can't wait. Vill också ha gran med glasfåglar.

*Update: Det där var ljug. Jag skriver inte recensioner på lördagskvällar. Inte för att jag är upptagen, utan för att jag inte orkar utan måste gå och lägga mig klockan 21.

Pausfågel

2008-12-09T10:25:00.005+01:00

Foto: Jan-Eric Hägerroth

Jag har visst fått väldigt svårt att tycka att jag jobbar när jag "bara" läser en roman, men det är ju faktiskt det jag gör. Och dessutom det jag måste göra nu, så därför ska jag göra det. Inte bildgoogla ugglor hela förmiddagen. Absolut inte.

Bakslagstider

2008-11-25T11:01:00.003+01:00

Folk tycker märkliga saker nuförtiden, och om inte så formulerar de sig som om de tyckte verkligt knepiga grejer. Jag tror att det är lågkonjunkturen, jag skyller på den utan några som helst belägg, jag tror att den kan göra människor betydligt mer reaktionära än vad man kanske kan tro. Backlash i antågande, om ni frågar mig. På en rad områden. Dessutom har den här debatten om kulturkonservatism barkat hän nånstans i don't know where - det hänger ihop lite förstås - och allt som blivit kvar är en rad dualismer, den ena konstigare än den andra. Jag ska utveckla det här när jag hinner, nu ska jag bläddra i nåt magasin innan det är dags att utfodra kids. Jag ger er ett intressant naturfenomen (ehrm, en rundel av is för att vara korrekt) så länge. Skutskär, Dalälven, påsk 2008:

Tjusigt med sjöfågel och allt.

Tidningsmorsa

2008-11-21T19:56:00.005+01:00

Jag är inte pepp på bokläsning just nu, bara på diverse magasin med olika grad av ytlighetsfaktor. Ju högre desto bättre, kan man säga. Mama till exempel. Det här med Mama är tydligen en issue för folk (mig inräknad), för att den är så mycket...ja, Martina Haag och Pernilla Wahlgren. Yta, karriär och flärd utan förankring i vanliga morsors liv. Men måste man nödvändigtvis vilja ha det då? Jag har bestämt mig nu, Mama ska bli min nya föräldratidning. Hejdå Vi Föräldrar! Tack för det här året, men nu vill jag ha Pernillas cheesecakerecept och bilder på snygga märkeskläder för småungarna. (Det faktum att jag verkar ha svalt myten om att man måste läsa en föräldratidning bara för att man är förälder, spar vi till en annan gång. Är man en tidningsjunkie som jag så är alla anledningar till att ta sig an nya genrer okritiskt välkomna.)

Mama vs Vi Föräldrar är lite som TV3 kontra TV4, tänker jag. Jag har alltid gillat trean för att "what you see is what you get" och jag vill oftast ha det jag ser när jag kollar på TopModel. TV4 är ett ständigt mittemellan, och istället för att bli en bra mix av högt och lågt så blir det...ingenting. Det i sig är väl i och för sig rätt lågt. Lite så är det med Vi Föräldrar också, som liksom ska vara så seriös och politiskt korrekt (vilket inte rimmar så bra med att en galen dansk biologist är deras främsta uppfostringsikon) och samtidigt glättiga med shoppingtips och ditten & datten. Sorgligt att säga, men ett nummer av Vi Föräldrar är faktiskt nästan alltid precis samma som numret innan. Nej, då drömmer jag mig hellre bort (stor plånbok! lyckad karriär! snygga kläder till mig och barnen!) med Mama, precis som med alla andra glättiga magasin som jag konsumerar.

Chick on wheel

2008-11-18T20:22:00.002+01:00

Man kan tycka att det där är en harmlös liten bil vid första anblicken. Och vid andra med för den delen. Men den kan tydligen - under för ett litet barn relativt lång tid - vara upphov till både den mest sprudlande eufori (när den rullar) och vansinniga vredesutbrott (när den välter). Iallafall om du frågar min ena unge.

big chutney love

2008-11-10T21:56:00.003+01:00

Tanken var att det skulle tittas på första avsnittet av Big Love här ikväll (eftersom jag efter evigheter av uppskjutande äntligen har införskaffat en HDMI-kabel och därmed blivit oberoende av vår värdelösa dvd-spelare), men jag betvivlar att vi kommer att orka det. Istället får det bli konstruktion av veckomeny och lite Wally Lamb innan det är dags att sussa. Med det ointressanta sagt, så ska jag komma till det jag egentligen hade på hjärtat:
plommonchutney med manchego. Jag kan inte nog understryka vilken smaksensation det är, så vansinnigt gott att det konkurrerade ut mina nybakta scones. Receptet på chutneyn har jag inte än, den fick vi av vänner och jag är innerligt tacksam. Manchego hittade jag på Coop i Bagarmossen som är en godtyckligt välsorterad butik, man kan aldrig veta vad man hittar där. Manchego finns och Vi läser. Det är bra. Savoyardikex, nope. Dåligt.

In Verum veritas (ursäkta mig)

2008-11-07T19:49:00.003+01:00

Jag orkar inte blogga, för magkatarren is killing me. Annars hade jag kanske kunnat skriva nåt om kulinariska upplevelser, som jag faktiskt haft en del trots att jag nu måste avstå allt gött i livet: kaffe, alkohol, fett och citrusfrukter. Är glad att jag uppriktigt tycker om Verum, annars vetefan hur det skulle gå...Men okej då, jag och mamma bakade choklad- och cheesecakemuffins igår, de blev underbart goda på alla sätt men min kropp tillät bara en. Förresten bytte jag ut råscokret i chokladsmeten mot hälften vanligt, hälften muscovado. Blev mycket bra. Nu är det dags att däcka på soffan, tills vidare kan ni läsa lite om vad jag tycker om Aino Trosells arbetarklasskvinnor.

Tillbakablickar

2008-10-28T21:29:00.004+01:00

Jag skriver om Bodil Malmstens nya i Arbetarbladet idag, här. Jag är rätt svag för Bodil Malmsten faktiskt, även om det kommer och går lite i perioder, och det är väl precis så förutsägbart som jag ändå är när det kommer till kvinnor och litteratur, och ännu hellre kvinnor som skriver litteratur. Men "Sista boken från Finistère" kom åt mig på andra sätt, förutom att den var vad jag anser en Bodil Malmsten i högform.

Det är ju det här med att ha lämnat en plats och sakna den. Till skillnad från BM (jaja, jag vet att det ska stå berättarjaget, jag fattar fiktion-verklighet, yadayadda), förstod jag inte vidden av förlusten medan jag väntade på den eller genomförde den. Inte ens direkt efteråt insåg jag vad som gått förlorat, det kom sen och nu går det inte många dagar utan att jag kommer på mig själv med att tänka på, inte bara platsen i allmänhet, men vår lägenhet i synnerhet. Fiskbensparketten, den ljusa som jag inte sett någon annanstans, marmorskivan på öppna spisen, mina vissnade penséer och fresiarester på balkongen, fönstret mot gatan vid diskbänken, linneskåpet med alla smala lådor. Hemma. Jag fattar inte att jag inte bor där längre, det är ju hemma, det är ju där jag bor. Lägenheten kan jag inte få tillbaka, men det är för mig otänkbart att föreställa mig framtiden utan en västerbottnisk kuliss. Där luften går att andas, bildligt och bokstavligt.

Nostalgi är dagens ledord kan man säga, i förmiddags förlorade jag mig i en diskussion om fantastiska Läslusen - min absolut viktigaste inkörsport till litteraturen, utan konkurrens. Att minnas Läslusen däremot, är bara positivt och vare sig vemodigt eller smärtsamt. Herregud, vad jag plöjde och plöjde dessa böcker. Vissa om och om igen. Nuförtiden läser jag aldrig om böcker. Ja, förutom "Händelser vid vatten" då förstås.

Snart är det dessutom dags att minnas och summera året som gått igen, och jag har redan börjat fila på topplistor i huvudet. Och många toppar blir det, för även om det är som det är med det jag beskrev ovan så vinner 2008 över 2007 med hästlängder, och det krävs något väldigt hemskt för att ändra på det innan sista december.

Fin de week-end

2008-10-26T19:56:00.003+01:00

Jag tar tillbaka påståendet att jag aldrig kommer att läsa "Efter arbetsschema". När jag tänker efter så är det nästan troligt att jag faktiskt kommer att göra det, jag känner mig nästan sugen (ja, underförstått då inte för att få en läsupplevelse utan mer för att ha något att ta spjärn mot, irritera sig på) på att läsa den, men jag vill helst inte betala för den. Ska klura på hur jag kommer runt det problemet (det givna alternativet bibliotek vet jag om att det existerar). Till dess läser jag ett par sidor i Cormac McCarthys "Vägen" varje kväll, det går inte i någon rasande fart precis.

Häng hos S&N idag, vi fick med oss hemmagjort hem: plommonchutney, rabarber- och plommonmarmelad och äppelmos till ungarna. Dessutom gav N ljusa prognoser för en möjlig återsuppståndelse av min förmodat döda Macbook. Så ska en helg avslutas, om den nu nödvändigt måste det.

Idioti & eufori

2008-10-25T21:29:00.003+02:00

Vilken fullständigt vidrig artikel. Jag har hela tiden anat något skumt med "Efter arbetsschema", men inget har ju kommit fram i hyllningsfloden. Nu gjorde det det, med besked. Jag kommer inte att läsa den boken. Tur att det finns de som reagerar. Åh, jag blir galen på det här, att folk tror att det ofta rättfärdigade missnöjet med arbetsvillkoren i äldreomsorgen beror på arbetet i sig, och inte på hur samhället prioriterar. När ska människor fatta att man vill ha mera betalt för att det man gör är viktigt och tungt, inte för att det är äckligt. Det är så vansinnigt människoföraktande på oräkneliga nivåer, och säger bara massor om den som inbillar sig att det är så det funkar. I could go on and on and on...

Men jag tror att jag ska redovisa helgens matintag so far istället. Till fredagsmiddag och tillika det lite försenade firandet av ett nu åtta år långt förhållande, åt vi persiskt ris med lammfrikadeller från Lisas eminenta bok "Ditt nya skafferi". Mycket gött. Idag kom M&J och gjorde lasagne på lammfärs, ricotta, svamp och aubergine. Vi fixade hallontiramisu till efterrätt. Och ikväll lagade jag italiensk ostsoppa med örttoast från Saltå-boken. Det har varit en helt outstanding mathelg, och till morgondagen finns massa smarriga rester. Men jag funderar ändå på att premiärtesta att steka på lite polenta med blandade russin.

Kort fråga

2008-10-23T19:59:00.002+02:00

Åh, Annina Rabe. Vad vore svensk litteraturjournalistik utan henne?

Ceci n'est pas un matblogg. (Je vous promets!)

2008-10-20T19:49:00.003+02:00

Alltså, jag tänker bara på mat. Inte så mycket på själva ätandet, åtminstone inte ätandet i sig, jag är inte särskilt sugen, mer på mat som fenomen. Råvaror, kokböcker, hitta rätt recept, laga (även om jag inte alltid ser mig själv i just den rollen, hrm...), bjuda och ja, som en naturlig konsekvens av allt det andra, till sist äta förstås. Jag beställde den här boken idag, och i den allmänna matyran glömde jag Savianos bok, trots den uppenbara napolitanska kopplingen. Next time. Jag kan hursomhelst inte motstå en människa som hävdar att helvetet består av ett tusenårigt quinoatuggande. Och förhoppningsvis inte hans bok heller. I väntan på den ska kvällen ägnas åt bläddrande i redan nämnda Saltå-bok, och så den här och lite Taffel, I suppose. Jag måste få be om att återkomma när jag tagit mig ur den här matbesattheten, skoven brukar inte vara alltför långvariga. Till dess: klura på årets August-nomineringar. Jag håller på P O, och det känns otippat att jag skulle bli besviken.

Householding, bookworming

2008-10-18T21:40:00.003+02:00

Jag är i bakartagen, jag har - som man säger på mitt favoritspråk skelleftemålet - fått upp ett il. Igår blev det Isobels dinkelscones med päron och valnötter. De var vansinnigt goda, men lika mäktiga och förvånande nog tog det stopp för mig redan efter en och en halv. Idag har jag konsulterat Saltå kvarn-boken och bakat både det snabba fruktbrödet och knäckekex. Jag vet inget om knäckebrödet än, jag väntar och hoppas på att det ska bli hårt, men om fruktbrödet finns bara en sak att säga: heaven. Smaken är precis som när man äter en bättre ekologisk/vegetarisk buffé ute någonstans, och det serveras mörkt, hembakat bröd till. Så smakar det, jag skulle kunna äta många, många skivor. Det här bakandet korresponderar för övrigt inte det minsta med hur jag borde äta och leva just nu, och det är antagligen därför jag håller på.

Mellan brödgräddning och tedrickande försöker jag skriva om en text (läs: korta ned) och läser Anita Shreve, "Strandsommar" - en av böckerna i mitt nyanlända bokpaket. Det är mest bara mys och pys här nu, höst, lätt förkylning, böcker, bröd och te. Imorgon kommer C&O med äppelkaka, det är ingen hejd på det idylliska.
Sen finns ju det andra också, för Roberto Saviano är det inte särskilt mysigt nu, och inte för resten av världen heller om man tror på något slags demokratiska principer. Jag vill bara vistas här i kokongen en liten stund till, sen ska jag beställa hans bok. Åtminstone, inte för att det hjälper, men för att den nog är bra.

Hur många gånger kan man börja om?

2008-10-08T13:20:00.003+02:00

Nu är det på riktigt, nu ska bloggen väckas till liv en gång för alla. Barnen är nio månader, jag är inne i föräldraledighetsrutinerna efter en och en halv månad på egen hand, frilansandet har börjat på allvar. Mer än så ska det inte uppdateras, det blir inget "det här har hänt sen sist". Nu låter vi det vara ett tomt gap mellan januari och oktober. Fresh. Igår beställde jag böcker igen, den här gången med inspiration från en av mina favoritbokhoror. Bara amerikanskt, en hel del oöversatt. Nu ska det läsas mellan jobben och vardagen. Det här inlägget kan tyckas vara fullständigt meningslöst, men är det inte. Det bryter isen.

New beginnings

2008-01-01T20:03:00.001+01:00

Den första dagen på det nya året har ägnats åt Brothers & Sisters. Jag kan inte föreställa mig en bättre början. Och Holly är så tjusig.

Tillbaka med tillbakablick

2007-12-27T19:43:00.000+01:00

Så, äntligen ett försök att blåsa liv i den här platsen, en idé om att 2008 kommer att vara annorlunda, bättre på alla tänkbara sätt, och då också för den här bloggens fortlevnad. Jag börjar om här nu, med ett bokslut, med 2007 i komprimerad, begränsad och censurerad form.

Årets förflyttning: Skellefteå - Stockholm.
Årets landskap: Västerbotten.
Årets bästa böcker: Jag har läst så få, så oerhört mycket färre än vanligt, let me see: Mig äger ingen Åsa Linderborg, Brorsan är mätt Mirja Unge, Förbindelse Åsa Ericsdotter, Kicki & Lasse Peter Kihlgård, Ladies Mara Lee. Det är vid närmare eftertanke så förskräckligt att detta inte är de fem bästa, utan de fem bra.
Årets karameller som jag sugit på pinsamt länge nu: Herrarna i skogen Kerstin Ekman (det svartnar nästan för ögonen att sätta detta på pränt, hur KAN jag inte ha läst den? Va?), Norrlands akvavit Torgny Lindgren, Kom och och hälsa på mig om tusen år Bodil Malmsten, Smärtan Marguerite Duras, Världens sista roman Daniel Sjölin.
Årets absolut skämmigaste att inte ha läst: Myggor och tigrar.
Årets "slöseri med tid-läsning": De skamlösa Sisela Lindblom.
Bästa skönhetsprodukt: Sephoras make up base + Kiehl's Coriander-lotion.
Årets affär: Wardrobe Stockholm och Noa Noa.
Årets kaffe: Cortado på Cafe Zurich, Placa de Catalunya, Barcelona.
Årets pasta: Spanska carbonaravarianten, också i Barcelona, men annat torg: Placa Reial.
Årets TV: L Word säsong 4. Det har varken varit bättre eller snyggare än såhär tidigare.
Årets utekväll: Releasefesten för Könskrig, med allehanda suspekta lovar kring Slussen och nattbuss till Bagarmossen, som endast har 10-årsjubiléet av slutet för min högstadietid att konkurrera med. Utekvällar är inte min tekopp.
Årets middag: Meze med Catrine och Olof i Eriksberg, Uppsala.
Årets semesterort: Svartnoranäset, Ångermanland.
Årets breathtaking-natur: Ragvaldsträsk.
Årets skribent: Annina Rabe.
Årets stilikon: Meryl Streep i Sophie's choice. Den filmen har för övrigt inget med 2007 att göra, annat än att jag har sett om den och bland annat funnit det röda nagellacket i mina drömmar, på just Meryl i just den filmen.
Årets yrkeskategori: Barnmorskan.
Årets motgång: Fler än jag kan räkna. 2007 har sannerligen varit ett värdelöst år i fler avseenden än jag kan räkna. Kraschade vänskaper, aggressiva infektioner och yrkesmässiga motgångar har ramat in det här året och lämnar verkligen en hel del övrigt att önska.
Årets plagg: Klänningar från Thelin och Nümph. Och, sent påkommet, svarta jeans från Denimbirds på mellandagsrean.
Årets uppoffring: Slut på snusandet, 07.01.12. Fortfarande sorgligt.
Årets arbetskamrater: Regnbågen gul + rosa, je vous aime.
Årets konsert: Dolly.
Årets snygga byggnad: Enskedehallen.
Årets viktigaste att skydda: Det svenska folkbiblioteket.
Årets achievment: Lägga golv i kök och hall.
Årets hjälteinsats: C som dök efter O:s glasögon på botten av Svartnorafjärden och hittade dem.

Jag inser att jag knappt minns något från det första halvåret. Så brukar det vara och är således inget att bry sig om. Jag tror verkligen att 2008 kommer att bli ett bra år. Det här tror jag blir det allra bästa med nästa år:

Förväntningar på det kommande året, topp tre: 1. Få bekanta sig med pyrena i C:s mage, vilket ju överhuvudtaget inte går att greppa i förväg. 2. Kvällskurs. 3. Successivt byte av yrke/sysselsättning/karriär...whatever det kallas, det som är: försörjning.

Well hello

2007-09-27T20:45:00.001+02:00

Jag finns. Någonstans. Håller på med lite annat, byter stad och sånt. Och jobb. Och nu ska jag renovera en lägenhet dessutom. Men jag återkommer. I promise.

Helgens kulinariska äventyr

2007-06-03T16:37:00.000+02:00

Världens bästa kolumn är uppdaterad, äntligen. Och jag läser Passionen, började igår. Bara förordet är en knockout (jag hade verkligen tänkt knipa käft om det, för jag gillar ju det här med debatt också, men om man verkligen vill läsa intressanta tankar om litteratur ska man leta hos författare snarare än kritiker enligt min mening, förslagsvis Winterson och Ekman).

I helgen har jag varit i köket och lekt med det som här hemma benämns som "goda grejer". Jag har utgått från klassiska recept och experimenterat försiktigt. Jag ska dela med mig av recepten, de är bra för alla som tror att de inte kan göra saker i köket. Jag är sån själv, kan jag så kan alla. Det är sant, helt seriöst. Jag kan verkligen inte hantera något avancerat, ens med utförligt recept. Okej, här är helgens bedrifter. Lördag:

Rosenpannacotta med kompott på rabarber och päron (2-3 pers)

Pannacotta:
2, 5 dl grädde
0,25 dl socker
0,5-1 vaniljstång
1-1,5 tsk rosenvatten
2 gelatinblad

Lägg gelatin i kallvattenbad. Snitta och skrapa ur vaniljstång. Koka upp alla ingredienserna. Dra av plattan, rör ner gelatinbladen när det inte längre kokar. Rör tills de är upplösta. Häll upp i portionsglas och ställ i kylen, minst 2 timmar.

Kompott:
1 rabarberstjälk
1 (mjukt) päron
1 bit vaniljstång (det gick utmärkt att återanvända den från pannacottan)
1 stänk rosenvatten
Några droppar pressad citron
Socker efter smak (försiktigt, det syrliga är gott till pannacottan)

Skär rabarber och päron i bitar. Koka ihop alla ingredienserna på låg värme. Kan ätas både kall och varm. Jag hettade upp min innan servering. It was da bomb! Och inte ett dugg svårt, honestly. (Ska också påpeka att det är ett helt ordinärt pannacottarecept, med tillägget rosenvatten som gjorde susen. Rosenvatten finns förresten på Willys, och inte bara i små specialbutiker.)

Ja, idag gjorde jag:

Rabarber- och jordgubbskräm (2-3 pers)

3 späda rabarberstjälkar
10-15 färska jordgubbar (ca 0,5 liter)
1,5 tsk vaniljsocker
2 (rågade) msk råsocker
0,5 dl vatten
Ett par droppar citronsaft
2 msk maizena utrört i 0,5 dl kallt vatten

Koka upp skivad rabarber, vatten och vaniljsocker på medelvärme tills rabarbern börjar mjukna. Tillsätt skivade jordgubbar, råsocker och citronsaft. Låt allt koka ihop tills det är slätt. Smaka av om sockermängden är lagom, om inte tillsätt mer efter eget huvud. Häll i redningen, lite i taget tills önskad konsistens är uppnådd. Koka upp under omrörning. Häll upp i skål och låt svalna.

Det är verkligen sjukt lätt att göra kräm, helt sinnessjukt att jag inte visste det förut.

Förträngningsmekanismer och substitut

2007-05-13T21:03:00.000+02:00

Ledig helg som ägnas åt att förtränga och skjuta upp måsten. Som substitut hade jag igår det goda omdömet att, trots pollendignande björkar, promenera längs älven. Det var, som vanligt ska tilläggas för Skellefteälven väster om Parkbron har ett outstanding fågelliv, en orgastisk ornitologisk upplevelse. Vigg, knipor, storskrakar i vattnet. I björkarna på strandkanten hoppade en talltita. Really, really nice.*
Det här var ju helt i linje med min personlighet, idag har förträngningen däremot bestått av att hysteriskt läsa matbloggar och därför odla ett kulinariskt intresse (gissad livslängd: två-tre dagar). Jag bakade scones med lime- & mandarinskal som vi åt med brorsans hemmagjorda pumpamarmelad. Mikket, mikket gott. Jag planerar att laga mat efter recept + göra efterrätt enligt eget huvud imorgon. Om det blir bra ska jag gladeligen dela med mig av idé och recept.
Detta är så väldigt olikt mig att det knappt går att tala om - inte bryta förtrollningen! - vi tar en bild istället:

Storskrakar, swimming.

*Jag utelämnar sånt som typ gräsänder och björktrastar. Inte så fancy & rare.

Jo, tacka för det, minsann...

2007-05-12T10:52:00.000+02:00

You're The Sound and the Fury!

by William Faulkner

Strong-willed but deeply confused, you are trying to come to grips
with a major crisis in your life. You can see many different perspectives on the issue,
but you're mostly overwhelmed with despair at what you've lost. People often have a hard
time understanding you, but they have some vague sense that you must be brilliant
anyway. Ultimately, you signify nothing.

Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

sex och sarko

2007-05-08T15:08:00.000+02:00

Här är min, något försenad I might say, recension av Wähäs bok. Och: Jag hade tänkt att skriva här om hur sugen jag blev på att lyssna på Robyn när jag läste intervjun med henne i sista Sex, och att jag gjorde det och hon är så bra, och att jag först också blev nostalgiskt längtansfull efter Yvonne ("Modern love" på repeat) när jag läste intervjun med Henric de la Cour, men att det snabbt gick över eftersom han verkar så sjukt osympatisk. Men jag har inte riktigt ork & lust med någon utläggning efter presidentvalet i Frankrike som bara känns som ett skrämmande skämt (plus att jag har en del annat att stå i). Men det kan iallafall konstateras att HdlC:s poser är verkligt tröttsamma, och att hans martyrliknande inställning till sin cystiska fibros får mig att vilja vråla Dr Phil-mässiga saker om att ansvara för sitt eget liv och välbefinnande. Det är bara det att det känns så meningslöst att prata om i relation till Sarko, om vilken jag hursomhelst inte heller kan formulera mig. Moment 22 och tystnad, typ.

Paus och siesta

2007-05-04T16:04:00.000+02:00

Jag har inte skrivit något här på evigheter. Det har många skäl, säkert fler än jag ens är medveten om. Det är i och för sig inte särskilt intressant vad det beror på, men om någon händelsevis skulle undra så tror jag att det främst är så att jag är trött på bloggvärlden. Jajamän, precis så nytt och fräscht är det. You bet. Det handlar om leda. Mest är det att alla diskussioner och debatter kommer paketerade med ett bäst före-datum, en tidsfrist kortare än att du hinner säga "kulturkonservativ". Jag brukar inte irritera mig på tempot i samtiden, men i det här avseendet gör jag det. Det irriterar mig att människor som mer eller mindre initierar debatter bara ett par dagar/inlägg senare avskriver ämnet som inaktuellt (påfallande ofta efter att de fått mothugg). Som om människor inte hade vett nog att fatta när ljuset är släckt, som om människor som vill tänka ett varv till, prata igenom det hela en gång till är lite...efterblivna. Det är arrogant, och bloggens absoluta baksida. Åtminstone för den som ska vara på topp, aktuell och snärtig i bloggräddan. Jag har i och för sig inte haft den ambitionen för egen del, men nog har jag känt av hetsen. Bara detta tvång att snabbscanna av X antal namnkunniga bloggar innan man publicerar sina egna tankar. Det kan ju hända att man vare sig är först eller ensam om sina tankar, hemska mardröm. Det vill jag komma bort från (och cirka tusen saker till). Det betyder inte att jag har slutat läsa bloggar eller så. Jag läser dem hela tiden, men inte med samma uppskattning (mer om vilka nedan).

Jag efterlyser en renässans för ältandet, för stötandet och blötandet. För utrymmet, platsen, tiden att tänka och fundera och diskutera en gång till. För att få komma dragandes med samma gamla diskussion ytterligare en gång, för just den där förskjutningen i diskussionen som verkar så liten men kanske är helt avgörande. Jag vill att det ska vara prövande istället för konstaterande, begrips? (Den här åsikten är vare sig ett inlägg i eller möjlig att placera i debatterna kulturkonservatism vs. normbrytande, eller att ha eller inte ha en dyr väska. Försök inte ens, jag har åsikter om de båda, men det här hör inte dit.)

Sen är jag så hemskt introvert just nu också, och då är det bättre att låta bli att vara det på ett extrovert sätt, that is: här, och faktiskt vara det helt inåtvänt. Det är trivsamt. En lite redogörelse för vad jag gör: Funderar över hur och var man ska leva och verka i det här livet och försöker göra vad jag kan åt saken och hitta möjligheter och fatta beslut och hålla tummar. Flera nya drömmar, en och annan som gått sönder och fallit platt. Bra saker och dåliga saker. Jobba med oldies (vilket numera innebär risk att bli slagen med en kedja av komplett galen men underbar tant), jobba med text (högst sporadiskt). Sova, gärna mycket. Lyssna på musik (Lucinda Williams, Robyn). Se film (tre senaste dvd:er: Efter bröllopet, Little Miss Sunshine, Babel - golvad av alla tre). Läsa böcker (nyss Snabba cash, just nu Åsa Linderborg), läsa sista numret av Sex (jag har alla, det känns fint. En samling. Jag brukar inte ha samlingar.) Bloggar som i mitt tycke står en liten bit vid sidan av fenomenet jag beskrev ovan, som Shampoo Rising och finistere.se. Och så naturligtvis de andra också, jag kan inte låta bli dem tyvärr. Tidningar på nätet, hela tiden. Mycket kulturkonsumtion, i den mån jag har tid och råd helst bara för mitt nöjes skull. Sommarplaner för balkongen, och sådana för semestern. Ungefär så. Intressant för mig själv, möjligen. Så jag tar en liten siesta härifrån. Jag vill att min blogg (förutom den här uppdateringen) ska vara något mer än navelskåderi. Men:
This is not goodbye.

Love, love, love

2007-04-16T17:46:00.000+02:00

Jag älskar Aase Berg.

Tristess = formulär

2007-04-16T15:31:00.000+02:00

Jag har städat. Jag har klippt mig. Jag har provat skitfula jeans på H&M. Jag har städat mer. Jag har bjudit ut mig för hundra tidningar och hoppas att någon av dem nappar. Jag har lyssnat på en gammal Celine Dion-skiva x 100 (jag har då och då undrat varför, men oftast inte). Jag har tänkt på Brothers & Sisters som är mitt nya favoritprogram på teve. Jag har haft ångest för att jag bara är ledig en dag. Jag har ångest för att jag borde skriva en recension.

Eh, jag har kanske inte så kul idag? Jag snor den där listan från Isobel, vetja:

Tio första
Första bästa kompis: Sandra eller Charlotte. Jag fick kronologisk minneslucka nu.
Första bil: Vår nuvarande Ford Focus. Fast i ärlighetens namn betraktar jag den väldigt lite som min...
Första kärlek: Ulla. Mamma till en kompis längre ner på vår gata.
Första husdjur: Nymfparakiten Malin (om man inte räknar amazonpapegojan Chicko eller fiskar, men Malin var bara min).
Första semester: Gotland med mamma och pappa, mormor och morfar. Första utomlands var Lanzarote när jag typ åtta.
Första jobb: Vet inte riktigt. Kan det ha varit frilansande för GD:s nöjessida, tro? Åtminstone om det ska vara nåt slags varaktighet/kontinuitet.
Första köpta skiva: "Step by step" med NKOTB på skivaffären i Trosa. (CD alltså.)
Första riktiga kärlek: Det beror ju helt och hållet på hur man ska räkna, eller rättare sagt vem.
Första piercing: Har bara haft hål i öronen. De första gjorde jag i tvåan på lågstadiet.
Första konsert: Jag minns ju fan ingenting, det första jag minns är Celine Dion i Globen. The Corrs var förband, det är typ det enda band jag upptäckt innan en stor hype. Verkligen ovärt.

Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: En whisky igårkväll.
Senaste bilfärd: När C hämtade mig på jobbet i lördagskväll.
Senaste filmen du såg: Upside of anger, som jag fick med nån tidning.
Senaste ringda telefonsamtal: Eh...vet inte.
Senaste bubbelbadet: Evigheter sedan.
Senaste spelade cd: Celines "Falling into you".
Senaste kyss: Igår?
Senaste gången du grät: Hela tiden. Ett tillfälle som står ut är dock hos M i torsdags.
Senaste måltiden: Dinkelspagetti & köttfärs till lunch.

Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej, jag har aldrig dejtat så.
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Mja, nää, väl?
Blivit kär vid första ögonkastet: Like all the time, honey.
Fastnat med blicken i någons urringning: Jodå, fast oftare av förundran än attraktion. Jag fastnar lättare på t ex nyckelben och vader.
Fått ditt hjärta krossat: O, ja!
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej, det har jag inte.
Haft ett one night stand: Nej.
Busringt till någon: Jajamän, men det är ju mer än ett decennium sedan.

Sju saker du har på dig just nu
1. Nudie-jeans.
2. Svart topp från H&M.
3. Strumpor (Åhléns).
4. Trosor (H&M).
5. Behå (J-Lo).
6. Mormors halsband.
7. Glasögon (Gucci).

Sex saker du gjort idag
1. Städat
2. Klippt mig
3. Mejlat
4. Burit ut sopor
5. Pratat med mamma och pappa.
6. Bläddrat i inredningsmagasin.

Fem favoritsaker utan rangordning
1. Tanter
2. Böcker
3. Ligga på soffan
4. Skriva
5. Raise a glass or two.

Fyra personer du kan berätta allt för:
1. C
2. C
3. B&K
4. M (hoppas jag).

Tre val
Blått eller rött? Blått, om det inte är en politisk fråga vill säga.
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.

Två saker att göra innan du dör
1. Komma närmare målet att bli den person jag vill vara.
2. Bok och barn.

En sak du ångrar
Jag har alltid mestadels ångrat saker jag inte gjort. Jag försöker att ändra på det, och eftersom jag är så duktig ska jag inte ångra något nu.

Nya chanser

2007-04-13T10:43:00.000+02:00

Men kolla, vilket underbart lady-halsband Helen har på sig! Det är ju helt fantastiskt. Hon är stunning. Och nu har biografen i den här (på det filmiska området) efterblivna staden lyckligtvis bestämt sig för att köra The Queen på nytt. Jag får äntligen se den, på tisdag. Jag har varit helt överväldigad av de sista avsnitten av Prime suspect den här veckan. Jag tycker inte att man ska tjata om hur grunda deckare är, det är ju liksom lite av villkoren, men när Jane Tennison skulle förklara för sin kollega varför hon tagit med fjortonåriga Penny till sin fars hus, var det klassiska deckarnarrativet långt borta. Osäkerheten i om hon verkligen försökt bjuda flickan på sprit eller om hon blivit sviken av henne, lika jäkligt vilket som kanske, och sen den ofullkomliga men enda möjliga förklaringen: "She stole my heart."

Nu ska jag, hundra år efter resten av kritikersverige, skriva något om Mirja Unges noveller. I övrigt önskar jag mig enbart lugn & ro. Det känns som om en emotionell, skakig berg- och dalbana kanske börjar ta slut. Jag hoppas verkligen det, och jag är tacksam för vissheten om att jag inte bör ge upp.

Här & där

2007-04-05T17:16:00.000+02:00

Påsken är min favorithögtid och jag är dessutom ledig i dagarna tre, så nu är det påskvila för hela slanten. Men jag kan ge tips på läsning i form av texter jag publicerat på lite olika håll:
Liten startsignal i nya Arena (som förespråkar J. Winterson istället för påven), en "jag kunde inte låta bli att också skriva något"-krönika om Dolly plus en recension av Mark Haddons sanslöst roliga romcom-roman"Utslag av oro" i TK. De här texterna finns inte på nätet, det gör däremot recensionerna av Håkanssons, Eklunds och Sandahls romaner. Glad påsk!

My fucking jävla God

2007-04-02T17:13:00.000+02:00

Annina har redan skrivit om den här vansinnestexten av Nina Björk. Men jag kan ändå inte låta bli att också uppmärksamma den, att också förtvivlat undra vad fan som egentligen pågår. Att hälsa sin "penningbrist" som "så välkommen" är så äckligt jävla arrogant att jag bara vill kräkas. Någon borde ta ut henne i verkligheten och visa att världen är betydligt mer komplex och mycket brutalare för de flesta än att det funkar/hjälper att sitta och smeka sina nötta soffkuddar samtidigt som man pekar finger åt Ernst i rutan. Mycket kan sägas om yta och konsumtion och hur människor distanseras från så kallat "verkliga värden", men om det är någon som saknar verklighetsförankring så är det Nina Björk. Hon gör anspråk på motsatsen, men hon har verkligen noll koll. Tragiskt.

Beauty of this week

2007-03-29T12:51:00.000+02:00

Min smak har blivit så standardiserad och förutsägbar på sistone, jag tror samtliga ryms under den förminskande men träffsäkra etiketten "medelålders bimbo". Jag ska skärpa mig snart.

Tinto de verano, por favor!

2007-03-28T20:29:00.000+02:00

Åh, jag har bokat flygbiljetter till Barca. I september ska vi till Barca. Jag har bokat redan nu, i mars och jag kan planera för september. OMG, det liknar ju att ha ett liv. Shit, vad jag längtar.

3:ans buss

2007-03-28T18:51:00.000+02:00

Jag tänker så många politiskt inkorrekta tankar nuförtiden, förutom när jag tänker på irisar och krokusar, begonior och krysantemum, att jag omöjligen kan använda det här utrymmet för att ventilera dem. Fast kanske lite. Igår åkte jag buss 3 till jobbet. Jag vet inget bättre än att åka buss i den här staden, det verkar säkert hur konstigt som helst, men det är enda gången jag förstår att jag faktiskt inte bor i ett komplett homogent samhälle. På bussen är det OLIKA sorters människor, det är som att vara i en stad på riktigt som omväxling, och jag bara undrar var alla de här människorna är när de inte åker buss? Inte där jag är iallafall, och jag blir lycklig av att veta att de åtminstone finns, att något annat faktiskt existerar.

3:an till Anderstorp räddar mitt liv gång på gång. Jag menar det. För jag håller på att inte palla med - nu kommer det politiskt inkorrekta iallafall, håll i hatten! - den välartade (vita) arbetarklass som konstant måste kasta ur sig skit om typ kriminella, invandrare, knarkare, uteliggare och alkisar. Vad är egentligen grejen med att hålla på så? Jag vet att det är lätt att sparka neråt, jag vet jag vet, men det hjälper ju inte. Det blir bara så ledsamt.

Igår höll jag på att fälla en tår på bussen. Det klev på en kvinna i 50-årsåldern skulle jag tro, hon hade ganska trashiga kläder men hela och rena. Prydligt liksom, fast det borde vara omöjligt med de plaggen. Håret var grått och lockigt av kass kvalitet, nytvättat och hon rättade konstant till lockarna som föll ner i pannan. Ansiktet var gropigt, men man lade inte märke till det förrän man tittade närmare, nej man lade faktiskt inte märke till det förrän man såg systemetpåsen i hennes knä, innehållande tre ölburkar. Vid en noggrannare titt såg man att något mer än tiden farit fram med hennes ansikte, antagligen många saker. Mittemot henne satt ett barn i vagn och kvinnan log konstant mot det här barnet, och såg så lycklig ut över att få titta på det, men samtidigt avvaktande inför dess mamma, som om hon inte hade rätt att le mot barnet. Det var så sorgligt att se hennes skygga, leende ansikte och den där påsen med tre ölburkar, som hon hade i knäet helt öppet fastän hon annars verkade så mån om att te sig välartad. Det var som en resignation, eller som en tyst protest mot en påtvingad skam hon inte längre orkade anpassa sig efter. Jag spekulerar, och jag fantiserade om hennes liv hela bussresan och en stund efteråt. Jag hittade på såklart. Men ändå: om vi nödvändigtvis måste spotta på någon, är hon verkligen rätt person?

Beauty of the week #2

2007-03-21T22:23:00.000+01:00

Why'd you come in there looking like that, lady!

2007-03-19T22:13:00.000+01:00

Ja, vad ska man säga? Alla har redan sagt något, så det finns inte mycket att tillägga. Men jag är kär. Mycket.

Gather your flowers while you may

2007-03-14T11:12:00.000+01:00

Himlen är verkligen sjukt blå, och mitt på vår gata är asfalten typ torr. Jag kommer att få ha på mig mina nya vårskor i Uppsala/Sthlm, och inga långkalsonger OCH täckbyxor (ni fattar inte hur skönt det är att slippa detta!). Glädje sipprar tillbaka tillsammans med solen, igår drack jag vodka med mangojuice tillsammans med M och imorgon åker vi söderut, och jag älskar tanken på miljöombyte och allt annat med resandet just nu. Ska bränna en ny Dolly-skiva att ha i bilen för uppladdning, det är bara Dolly nu. Solen skiner och Jeanette Winterson har uppdaterat sin kolumn. Det här är första förmiddagen på månader som det känns som att, ja, life is good.

happy new reading

2007-03-09T21:40:00.000+01:00

Godaste nyheten på väldigt länge: Shampoo Rising. Anna Hellsten och Annina Rabe som gör "blogzine" tillsammans. Hur mycket bättre kan det bli? De är två av landets kanske bästa skribenter, som undantagslöst gör mig grön av avund och alldeles lycklig när jag läser dem. Redan har Anna skrivit en hjärtskärande vacker inledningstext och Annina en lika hjärtskärande viktig om hotet mot folkbiblioteken. Det här är skitbra, keep it up.

Veckans lägesrapport

2007-03-09T14:39:00.000+01:00

Ledig dag, den enda av tio. Disk, tvätt och texter. Nyss skickat en om Stig Dagermanpriset. Lasse Berg får det i år, och jag hoppas att jag kan vara där. Missade det förra året och det kändes minst sagt märkligt och tråkigt. Av de få traditioner jag håller på är den en av de viktigaste.

I tisdags kom J till norra Västerbotten från Saarbrücken. Det var flera år sedan vi sist sågs, då i Göteborg, och jag är så glad att det blev av igen. Hon hade med sig underbara duschkrämer från Anne Lind, jag tvingade henne att köpa de senaste årens svenska litteraturhändelser (svinalängor, drömfakulteter, unika tigrar och naturligtvis en amerikansk flicka), vi mindes och byggde nytt. Välgörande.

Nu: en transportsträcka av ändlösa jobbdagar innan det är dags för Uppsala, Sthlm och Dolly. I can hardly wait.

What nourishes me also destroys me

2007-03-03T19:18:00.000+01:00

De här dagarna funderar jag mycket över vad som är närande och vad som är nedbrytande, och hur man ska lära sig att se skillnaden. Det är ganska svårt. Och jag fattar att det är ett tema som följt mig, på olika sätt. Det är ingen slump att jag skrev ner den här dikten ur Inger Edelfeldts Salt (som jag för övrigt fick av B & K när jag tog studenten, med dedikationen "utan sälta ingen sötma, utan sötma ingen sälta") på försättsbladet till den första present jag gav till C:

Jag undrar om du förstår
vilken märklig föda
din närvaro är för mig:

hur den bryter ner och när
i samma andetag

Presenten var för övrigt Eva Dahlgrens samlade låttexter, och det var december 2000. Men redan innan, hela 1999, så var det här temat aktuellt. För då var det Angelina Jolie som gällde, och hon har det tatuerat över magen: Quod me nutrit me destruit. Jag tyckte att det var det mest geniala man överhuvudtaget kunde komma på att tatuera in på sin kropp. Och jag var sjutton, arton och hyrde Gia och dog. Och jag såg Foxfire och dog ännu mer, jag läste den, jag skrev mitt specialarbete om feministiska budskap i boken. Legs Sadovsky var som en mytologisk figur, symbolen för allt man ville vara och ha samtidigt. Det var så klockrent att Angelina spelade henne, och jag kan fortfarande inte hålla med den samstämmiga skara som säger att romanen är så mycket bättre än filmen, för Angelina som Legs är fantastisk. Jag hängde på Skunk och skapade nicknames och presentationstexter, allt på det här temat (om det inte handlade om Corky och Bound förstås). Angelina gjorde Girl, interrupted och det var fint men började kännas lite jolmigt. Sen blev hon Lara Croft och jag hade inte längre något behov av att klä min skunksida i rosa drömmar om halvdestruktiv grrl-feminism. Men tills man lär sig att skilja det ena från det andra är det ändå fortfarande sant: what nourishes me also destroys me.

2007-02-28T10:18:00.000+01:00

"Drönande syssel med olönsamt ovidkommande detaljer står inte högt i kurs, och det är i det vardagligt värdelösa som kärleken växer."

Åh, så fint. Aase Berg skriver om deckare & känslokyla i Expressen idag, och det är jäkligt bra.

Blitzen

2007-02-27T10:57:00.000+01:00

Text om Sarah Waters i NV idag. Obs: det är inte flickan som skrivit texten som satt (den meningslösa) rubriken.

Senare: Sylvia Plaths dagböcker blev det enda jag köpte på bokrean. Mina föräldrar inhandlar i denna stund Olof Lagercrantz åt mig i Gävle, den stod inte att finna i den här staden (inte ens i pocket). C påstår att vi redan har den, men den står inte tillsammans med hans andra alster och är den i vår ägo har jag ingen aning om var. Jag försökte tipsa mamma om böcker över telefonen, men jag fick krysta fram några förslag bara för att jag verkligen ville att det skulle finnas något hon kunde läsa där. Men årets katalog kändes skral. Jag är nöjd med mina modetsa inköp, annars brukar det här vara en tid då jag i excess köper saker jag aldrig kommer att läsa iallafall, som i det talande exemplet från förra året: "Om fåglarna" av Plinius den äldre. Nåja, tanken var väl god.

Jaha part II

2007-02-26T19:56:00.000+01:00

Jag sover hela tiden, och om jag inte gör det så försöker jag jobba. Den enda reflektion jag har kring den senaste tidens små och stora händelser är att det är fullkomlig skandal att Caroline af Ugglas inte gick vidare i lördags. Jag lyssnar på hennes låt hela tiden. Den är fullständigt underbar.

Jaha

2007-02-21T15:18:00.000+01:00

Jag har skrivkramp.

Trots att jag inte ens tror på fenomenet.

Je creuse une tombe

2007-02-13T22:03:00.000+01:00

Therese skriver om författargravar hon besökt och inte besökt. Då måste jag naturligtvis börja tänka på vilka gravar jag har varit vid. Jag kommer på två som jag aktivt sökt upp: Albert Camus och Sara Lidmans. Det är ganska kul, för det är små kyrkogårdar i små byar i så olika delar av världen. Det är egentligen helt otippat att man åker till Camus grav, jag hade aldrig varit där om det inte var för B. Han tog med mig och E dit, vi fotade dörren till huset han bodde i också. Jag har kvar de bilderna i en låda någonstans. Till Sara Lidmans grav åkte jag med mamma och pappa, på mitt initiativ. Den var svår att hitta och lämnade mig med samma kluvna känsla som jag har till hela hennes författarskap, hela hennes offentlighetsperson. Jag har varit vid Stig Dagermans grav också såklart, men det räknas inte för det är hemma och jag är aldrig där för "hans" skull. Jag brukar titta förbi när jag ska besöka mormor & morfar-graven bara. Jag kommer inte på någon mer, men det är inte otänkbart att jag varit vid fler. Jag har haft perioder då besök vid författargravar ägt en symbolisk tyngd som jag just nu inte begriper mig på. Fast fascinerande och liksom lite hisnande är det ändå, det måste medges.

2007-02-09T12:07:00.000+01:00

Herregud, jag har elva obokade dagar kvar den här månaden, och jag behöver bara jobba en dag till för att få ihop de timmar jag ska göra på fyra veckor. Det betyder alltså att jag har tio lediga dagar (om jag inte får gå ut extra och tjäna lite mer välbehövliga pengar). Jag måste fundera hur jag ska tillbringa denna underbara ledighet (den är inte sammanhängande alltså). Jag tror att jag ska åka fram och tillbaka till Blomsterlandet och köpa tulpaner. Och köpa ett par vårskor, jag har sett de finaste och billigaste på Din Sko (att det aldrig kommer att bli vår här bryr jag mig inte om). Jag ska skriva recensioner, och jag vill ta promenader med M. Jag saknar henne så att jag kan dö, shit vad det var längesen vi umgicks ordentligt. 10 dagar, hurra! Jag kanske till och med ska läsa Jelinek eller nåt. Åh, solen skiner, jag lyssnar på Simon & Garfunkel och är typ melankolisk för första gången på hur länge som helst. Jag är egentligen ingen anhängare av bitterljuvt, men just idag är det helt okej.

Vädret är bedrägligast av allt

2007-02-06T13:26:00.000+01:00

När jag tittar ut skiner solen så fint, och genom fönstret värmer det faktiskt på benen, det verkar så vansinnigt inbjudande. Men termometern visar på 21 minusgrader, och det är nog inte lika roligt att vara ute som man kan tro. I köket har rören frusit, inget vatten där. Så är det alltid när det närmar sig - 20 grader, och det går inte att diska eller göra fint. Jag ska kura under en filt med DN, bok och kanske någon schlager.

Jag vill visa er världens vackraste skivomslag:

Visst är det fint? Och B är min vän.

Littfest!

2007-02-05T13:40:00.000+01:00

Som sagt var jag på littfest i helgen, fast bara på fredagen. Det var hundra år sen jag var på ett liknande arrangemang, och det var både upplyftande och nedslående. Det var roligt iallafall! Eftersom jag inte var där på lördagen kan jag inte uttala mig ett dugg om hippa författare som Martina Lowden och Jonas Hassem Khemiri. Men jag kan säga att det var jordens kick och befrielse att lyssna på Agneta Klingspor. Vilken vrede, vilken ohämmad jäkla ilksa. Underbart. Jag satt bredvid henne på ett seminarium med Elsie Johansson och Anneli Jordahl senare. Det gjorde mig lite nervös, inte för att hon är så arg utan för att hon har så snygga mörkröda läppar. Elsie var också lite arg. Jag har en faiblesse för arga kvinnor. Jag träffade min redaktör Guido i verkligheten för första gången. Jag såg lila linnescarves, lila linnetält, lila, lila. Lila är kulturtantens innefärg, för er som inte visste det. Jag träffade Anneli Jordahl, hon var helt underbar. Kärlek. Jag kunde inte låta bli att kommentera medelklassdominansen heller. Såklart.

Working 5 to 9 (och marknadsföring)

2007-02-02T21:59:00.000+01:00

Jag har varit på Litteraturfestival i Umeå. Det var nice men skitjobbigt, jag berättar mer imorgon, jag har varit uppe sen halv sex. Jag har jobbat, nu ska jag sova, sen upp och jobba mer. Undrar om jag skulle palla dagstidningsvillkoren jämt. Är det inte skönare att bara ligga hemma och läsa sina böcker och sen skicka iväg text? Jag tror det.

Oförblommerad reklam för mina texter: Här är uttrycker jag avundsjuka och internaliserat patriarkat (kommer ni att tänka, alltså, och det stämmer säkert), men jag är iallafall inte helt konsekvent (kommer ni att hålla med om hoppas jag, annars kan ni ju fökovra er i bristande moderskärlek).

Det ekar visst på DN

2007-02-01T16:51:00.000+01:00

Vad är poängen för DN att publicera två texter med exakt likadant innehåll med bara några dagars mellanrum? Eller är det någon annan som kan urskilja vad nytt Ulrika Kärnborg tillför det resonemang som Bo Rothstein förde bara ett par dagar innan? Mysko. Är det okej att summera innehållet i sin egen tidning om man är Kärnborg? Eller är det för att de som bara läser kulturdelen ska få tillgång till samma information/analys? Upplys mig.

Än det ena och än det andra

2007-01-31T20:12:00.000+01:00

Vad innebär det att vara stresstålig? Betyder det att man är en jäkel på att hantera sin stress eller betyder det att det tar lång tid innan man blir överhuvudtaget blir stressad? Om det senare, så är jag det. Om det förra, så är jag värdelös. Jag har verkligen inte tid med det här heller. Ge mig den här veckan ut, så är jag nog på banan igen. Kanske med lite nya bilder, till och med. Till dess: take care. Hej.

It takes a lady - den här gången också!

2007-01-27T21:24:00.000+01:00

Diskussion hos Isobel om vad som fattas i den svenska samtidslitteraturen. Jag vet att det här är både en grov generalisering och dessutom så hjälplöst förutsägbart eftersom det är jag som säger det, men faktum är att jag tror på min egen tes: precis som när det gäller människor i allmänhet så är även den bästa författaren en tant. Jag menar allvar. Linda Olsson och Margareta Strömstedt regerade höstens bokutgivning. Till våren sätter jag allra mest tillit till Kerstin Ekmans essäsamling, och en hel del hopp till Eva Ströms roman. Jag är seriös. Jag är skittrött på den här jakten på vittring av genialisk ungdom, på riktigt. Jag menar inte att unga människor inte kan skriva böcker, jag menar bara att de inte skriver de allra bästa. Eftersom man blir bättre på att leva ju längre man lever, eftersom man får fler berättelser att berätta med åren, så vore det inte otroligt om man också blir bättre på att berätta dem.

Saturday night

2007-01-27T18:15:00.000+01:00

Jag hade glömt bort hur gott det är med halloumi. Seghet och sälta är goda kvaliteter hos föda. Och det här med att jag tror att jag är gjord av pengar; idag köpte jag en Acne-tee och en Whyred-kofta (på rea!), plus en helt oemotståndlig kofta från Vila. (Försökte hitta en bild på den, men det gick inget vidare.) Det var kanske lite överilat, men de kommer att göra sig bra i vår nyrensade garderob. Jag pimplar Lindemans chardonnay; det kanske kan råda bot på tristessen när jag ska läsa de återstående 100 sidorna av tegelstenen jag ska skriva recension på imorgon. Marie Serneholt är i stan ikväll. Jag hade gått om dessa förutsättningar fanns: sommar, att det var utomhus & att någon hade lust att hänga på.

Okej, ta ett djupt andetag

2007-01-26T11:23:00.000+01:00

Saker som ger mig ångest: 1. Betala räkningar (jag lider av en oförklarlig rädsla för att pengarna "inte ska räcka till"). 2. Litteraturfestival nästa helg (behöva intervjua en eller två författare). 3. En skuld hos CSN som är på exakt 262364 kronor (jag har inte betalat en enda krona). 4. Inte ha en aning om hur jobbsituationen ser ut nästa månad. 5. Ordna FA-skatt (jag tror att jag kommer att bli tvungen att betala enorma belopp i restskatt). 6. Redaktörer/potentiella uppdragsgivare som inte besvarar mejl. 7. Texter som inte blir skrivna, fast jag hävdar att jag "jobbar på dem". 8. Att jag inte skrivit någon strålande debutroman ännu. 9. Ha massor att läsa och recensera, men inte hinna alt. kunna (eftersom jag inte kommer till ro, av valfritt skäl, punkt 1-8).

Jag borde ta en promenad.

Oh sister

2007-01-18T19:02:00.000+01:00

Åh, min text om The Line of Beauty vs. Klosterliv i Gefle Dagblad.

Bokvår

2007-01-15T15:18:00.000+01:00

Isobel har också den här bilden i sin blogg idag. Av angenämare skäl än mina, såklart. Hennes debutanttext är jättevacker, läs den om ni kommer över katalogen. Jag har ägnat halva dagen åt att bläddra i den här katalogen. I egenskap av kritiker. Inte medverkande författare. Grön av avund läste jag om alla debutanter, men sen smög den sig på: euforin över att få kryssa för vilka böcker man vill recensera. Åh, vad jag har kryssat och suckat och fått kramp i magen. Det här är det bästa jag vet. Ren & skär längtan.

Resten av dagen måste ägnas åt: mejl, fakturor, och några mejl till. Och en promenad.

A poem or a dead bird? Two bitterns please.

2007-01-14T23:32:00.000+01:00

Har ägnat typ hela kvällen åt Lyrikvännens nummer om/med arabisk poesi. Sorry, men det var verkligen hur trist som helst. Något som inte är trist är Moas bilder på uppstoppade djur (se i fotojournalen). Jag är mest fascinerad av rördromarna. Mycket, mycket intressantare än arabisk poesi à la Lyrikvännen.

Mat och Jesus

2007-01-13T22:40:00.000+01:00

Dagens förälskelse: Valio yoghurt med päron & ingefära. Underbar. (Som vanligt med alla goda yoghurtar är den "ny smak på tillfälligt besök" så njut medan ni kan.)

Jag bjöd M på middag idag, det var makalöst gott: grillad kyckling (för jag orkade inte steka egna filéer idag), sallad med sockerärtsskott, avokado, solrosfrön, pumpakärnor & parmesan, ugnsbakade rotsaker (morötter, rödbetor, sötpotatis och jordärtskockor) + fetaostcrème. Och så rödtjutet jag fick av Charlotte när jag fyllde år. Splendid, indeed.

Halva kvällen ägnade vi åt att bildgoogla ikoner. Den här var fin tycker jag:

Size matters

2007-01-11T22:35:00.000+01:00

Jag köpte två tröjor på H&M idag. De har gjort sina storlekar MARKANT större. Jag vet att den här sjukdomstiden och dieten den har lett till har gjort att jag är lite mindre än förr, men: jag köpte mina tröjor i Small. Small, liksom, sen när kan jag ha det? Mina H&M-tröjor har typ alltid varit Large. Det vore väl okej om det här var ett utbrett fenomen, men det är det knappast. Det är ingen ordning på storlekarna längre. Även om dagens inköp var psykologiskt tillfredsställande, så var det bättre när alla storlekar mättes efter heroin chic-mått. De senaste tre veckorna har jag köpt: skjortklänning, Vila (L), stickad klänning, Vila (XL), byxor, Vila (M), tröja, Koola Anna (L) och två tröjor, H&M (S).* Jag kan kanske acceptera att det är skillnad märken emellan, men inom SAMMA märke? Det är verkligen helt omöjligt att ha en sund & realistisk kroppsuppfattning these days.

*Jag har uppenbarligen också handlat mer kläder än min skrala ekonomi tillåter.

My hometown

2007-01-11T11:39:00.000+01:00

Mina föräldrar ringde och informerade om att jag är i min "gamla hemtidning" idag. Jag är lite förtjust i att det står att jag är "bördig från Skutskär", jag tror att jag börjar bli patriotisk på äldre dagar. Ssk Bodil verkar vara en underbar kvinna, hon fixar recept åt mig utan att jag träffat någon läkare. I eftermiddag kan jag hämta på Apoteket. Jag är inte frisk, men nu ska jag duscha och sen måste jag faktiskt jobba lite grann. Så är det bara.

Deathly sins

2007-01-09T15:44:00.000+01:00

Ny sak jag upptäckt att man kan lägga ner orimligt mycket tid på att fundera över: Vilken av de sju dödssynderna som är värst. Och om de allihopa verkligen är så farliga. Jag känner mig böjd att säga att både lust och frosseri är tämligen harmlösa, till exempel. Den värsta måste hursomhelst vara lättja i betydelsen likgiltighet (dvs. den ursprungliga betydelsen). Likgiltighet är nog för övrigt inte bara den hemskaste dödssynden, utan det värsta man kan drabbas av in alles. Nu kom jag att tänka på Birgitta Trotzigs "Sjukdomen", som handlar om just likgiltighet. Undrar om jag kanske skulle läsa om den, men vad jag minns var den precis så vidrig som likgiltighet också är så jag vet inte om jag pallar. Jag läser "Jag är allt du drömt" nu, den är lite på gränsen för vad min redan psykotiska hjärna klarar av. Men den får duga i brist på bättre underhållning (ja, mer passande eller lämplig alltså, det är en BRA bok), typ tills "Krönikan" börjar om ikväll. Då ska jag sitta i en hel timme och irritera mig på präktiga och sura Ida, det är nästan hela behållningen med den serien. See you.

Klagosång

2007-01-08T15:18:00.000+01:00

Alltså, nu får det banne mig vara bra med det här. Inget blir ju bättre, jag får ju bara nya symptom hela tiden. Gud måste ha bestämt att jag ska få prova på alla förkylningsvarianter han har i sitt register, nu är jag inne på bihålorna. Det värker i hela ansiktet. Jag ringer till sjukvårdsupplysningen och vårdcentralen, men möts bara av luttrade sköterskor som inte tycker att det är någon poäng med att jag kommer dit. "Vila hela tiden och drick mycket", säger de. No need to argue. Det är förvisso ganska sexigt med råbarkade sjuksköterskor i telefonen som sätter en på plats, men jag är samtidigt en människa som är rätt övertygat pro-läkemedel, och skulle till exempel inte ha något emot att sätta i mig en penicillinkur bara för att SE om det funkade.
Ibland känner jag mig som den enda människan i hela världen som faktiskt tycker att det är BRA med medicin. Mamma är ju tablettfobiker, det visste jag. Och imorse ringde min redaktör och sa att jag inte ska äta antibiotika ("för det hjälper inte"). Nähä, okej. Och alldeles nyss hörde M av sig för att fråga hur jag mådde, och det var så himla gulligt, men sen skrattade hon gott åt att sköterskan hänvisat mig till ett receptfritt naturläkemedel. "Det är rätta takter, gå till farbror doktorn och skaffa penicillin bara för att man hostar lite. Det kan du få när du har lunginflammation!"
Jag kontrade med att läsa upp det underbara stycke i Maria Küchens "Anteckningar efter en frontalkrock med gud" som handlar om hennes vrede när väninnor i själsnöd blir lurade av new age-idioter att tejpa vallmofrön bakom öronen och betala massa pengar för det. Vi skrattade en stund åt det. Nu sitter jag här med mitt naturläkemedel iallafall, och jag hoppas verkligen att det funkar.
Inte kan jag komma in på passagen heller. Jag känner mig helt isolerad från omvärlden när jag inte kan mejla. Jag blir knäpp om jag inte får kolla mejlen snart. Jag ska vara hemma hela veckan, det innebär att jag är sjukskriven från i princip hela mitt vik. Det måste komma böcker med posten, det måste komma böcker jag ska recensera och böcker jag har beställt från Modernista. Om jag inte har något att läsa är den här isoleringen lika med döden. Jag har snart läst ut "Svinalängorna", den är skithemsk och har hittills bara blivit värre och värre. Jag är väldigt blödig när jag är sjuk, och skriver osammanhängande sentimentala stycken om Gud och hybris i mitt oordnade Word-dokument. Jag tror att det här helt enkelt här hälsovådligt, i ett mycket större perspektiv än att jag kanske får (har?) bihåleinflammation.
Jag längtar efter att få ta en promenad längs älven, jag vill gå hem till M och dricka kaffe och gosa med katterna. Jag vill ha frisk luft. Jag längtar också efter mer märkliga saker, som till exempel att städa lägenheten. Jag vill dammtorka och svabba golv, jag vill att allt ska vara rent, fräscht och FRISKT.

Birds

2007-01-06T12:42:00.000+01:00

Jag vill gråta av typ alla låtar med Wiehe & Afzelius. Jag har blivit besatt. Speciellt de som har fågeltema (de är klart överrepresenterade), som "Fågel Fenix" eller "Mitt hjärtas fågel". Det är nog det jag fullkomligt avgudar med gubbar, att det är så tillåtet för dem att vara überdramatiska. Jag älskar drama. Som det här: "Res dig ur askan av det som var förbränt, stig ur dimma, stig ur rök. Höj dig ur gruset av det som gick i kras, stolt som dagen när den föds." Åh, jag ryser. För övrigt kliar det i mina bokbeställarfingrar. Kanske ska skicka presentpengarna till Modernista? Vet inte.

Female

2007-01-05T15:10:00.000+01:00

Jag har läst (nästan hela) senaste Bang. Jag brukar aldrig läsa, bara köpa och spara. Det är ganska lätt att lägga märke till en förändring i sig själv om man läser igenom en feministisk kulturtidskrift och upptäcker att man bäst känner igen sig i (Klingspor och Edelfeldt undantagna) Jan Guillou. Hur hände det här? Kanske går det i något slags linje med att jag numera bara lyssnar på Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Jag kanske helt plötsligt bara kan relatera till gubbar? OMG. Varför det? Jag anstränger mig verkligen för att tycka om texterna av CRFN och Ulrika Dahl (den av Elina Grandin orkade jag inte ens försöka förstå, jag har utvecklat en allergi mot texter jag måste anstränga mig för att fatta, jag har blivit...lat).

Jag funderar över när jag skulle ha varit som mest mottaglig för Ulrika Dahls text, och gissar på när jag läste Feministiska studier B. Med andra ord: våren 2003. Det är inte så fasligt längesen. Alltså inte så fasligt längesen då hennes ord hade varit kittlande och befriande och fyllt mig med hopp och jäklaranamma. Jag hade gått direkt till badrummet och målat läpparna knallröda, jag hade drömt om ben som klädde i ultrakort (och tajt) minikjol till förslagsvis nätstrumpor (det skulle inte se klokt ut, I tell ya). Nu orkar jag inte riktigt med den här lovsången till femmen och feminiteten. Jag orkar inte vara politiskt korrekt, jag orkar inte hylla den radikala fuck you-femmen mer än någon annan snygg femininitet. Jag har inte för en sekund tröttnat på femininitet, jag älskar det mer än något annat. Jag älskar workingclassaktig mascara i lager på lager med stora klumpar, inget är snyggare än det. Icke-återhållsamt och vackert. Men jag är minst lika förtjust i Susan Sarandon-aktig sval, kontrollerad femininitet. Har ingen lust att leta efter skillnader. Jag gillar femininitet, that's it. Oavsett om den är skapad i revolutionär eller omedveten anda. Uppror eller internaliserat patriarkat. Spelar ingen roll. Jag har blivit tråkflata. Hurra.

Katter och kultur

2007-01-05T12:52:00.000+01:00

Jag har visst fortfarande ett märke på handen där Skruttan bet mig igår. Maken till lynnig katt, nu får hon inte många fler chanser. Jag orkar inte alltid vara en hunter som ska breaka through the ice med alla ladies, katter eller ej. Det är hennes smala lycka att hon är så söt & mjuk. (Vad som är skrämmande dock är att jag tycker att det är OK att blogga om en katt. Kunde någon se detta komma?)

Nu ska, på begäran, hemligheten avslöjas. Från och med nu ungefär, kan ni läsa mig i Tidningen Kulturen. Här är mitt första bidrag. Jag vill uppmana alla att teckna en prenumeration på denna tidning, som kommer i pappersform snart. Det är superbilligt och bra, och om ni prenumererar så får jag kanske lön snart! Och; tack Cam som tipsade mig om att börja läsa tidningen, det blev ju even better. I owe you one.

2007-01-05T01:22:00.000+01:00

Okej, jag var tvungen att åka iväg och sympatisupa lite. Jag kommer att få skitmycket skäll av min tjej imorgon för att jag ger mig ut när jag är sjuk. Och det har hon förstås rätt i, men jag tror inget hade blivit bättre av att jag stannat hemma. Nu ska jag sova, och hoppas på att jag orkar något imorgon.

Lungpaj

2007-01-04T13:43:00.000+01:00

Jag har varit sjuk till och från (mest till om jag ska vara uppriktig, jag har bara valt att ignorera det i perioder) sen julafton då jag började kallsvettas och fick, enligt C, kritvita läppar. Jag spenderade den julaftonen i frossa på en säng i Sollentuna. Utanför spelade ett barn vansinnigt högt på sitt nya dragspel och andra skrek och sprang, men jag sov som en stock ändå. Jag har fortsatt i ungefär samma stil, och idag är jag hemma från jobbet för tredje gången på ett par veckor. Jag brukar aldrig sjukskriva mig för om det är något jag ärvt av min mor är det att man måste vara minst halvdöd för att kunna stanna hemma. Det tog nästan 40 minuter att byta lakan idag och jag var helt färdig när jag var klar. Jag är uppenbarligen lungsjuk, hostar och har bröstsmärtor. Det verkar vara nåt som går.

Jag ska försöka läsa "Hanteringen av odöda" och bli frisk nu.* Tillsammans med sjukdomen fylls minussidan i mitt liv på av en oro som är så sjukt gnagande. Jag avskyr när människor i min närhet mår dåligt, jag blir helt maktlös. Att jag är så krasslig är det enda som hindrar mig från att få panik över det här. Jag hoppas verkligen att det blir bra. Snart. På plussidan finns att jag fortfarande har ett jobb att gå till, och att jag har ett nytt (visserligen obetalt, men mycket spännande) på gång. Det får ni veta mer om sen.

*Det här tillståndet jag befinner mig i är förstås också anledningen till att jag inte hört av mig till dem som hört av sig till mig. Sorry.

Feliz navidad

2006-12-22T17:13:00.000+01:00

Nu tar jag jullov härifrån och samtidigt ett djupt andetag - nu ska strykas, packas, sorteras. Imorgonbitti går bilen till Sthlm, på måndag till Skutskär och på onsdag tillbaka till Ske-å. Däremellan ska jul firas med svärfamilj, min födelsedag med min dito, och annandagen går väl åt till 100 kompisdejter. För den som är intresserad av att titta på en freakbild, samt ta del av mina åsikter på temat jul och litteratur, kan kika här. Annars, inget. God jul alla! Kram.

Pretty pink

2006-12-21T09:16:00.000+01:00

Apropå snygga himlar så är den utanför mitt fönster knallrosa och dimmigt blå i en enda vacker röra och då och då flyger ett gäng svarta småfåglar förbi. Det är väldigt vackert. Kanske inte samma känsla som den man får av den amerikanska öknen (?) i den lilla bit av Drömfakulteten som jag har läst, men ändå. Fast om jag hade varit i inlandet istället för i stan hade det nog kunnat mäta sig med Stridsbergs USA.

Boklistan 2006

2006-12-20T21:56:00.000+01:00

Listan över årets bästa "everything" reducerades i mitt huvud innan den ens var påbörjad till att uteslutande handla om kultur. Tänkte jag. Sen bestämde jag mig för att ytterligare minska det till böcker. När det väl var gjort kommer jag på att jag inte har en aning om vad jag läste innan sommaren, och ifall de böcker jag läste i början av året kanske jag i själva verket läste i slutet av förra året. Det är förklaringen till att jag nu kommer att lista ett antal böcker, som varit årets läsning. Jag bryr mig inte om ifall de verkligen kom ut i år (men det gjorde nog de flesta), och jag är alltså inte helt säker på att jag verkligen läst alla på den här sidan 2005. Okej?

2006 års bästa läsning, varsågoda:

Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Linda Olsson
Outstanding bok. THE book of the year. Ingen enskild bok har varit vackrare, och aldrig har jag gett bort en bok i present och fått de reaktioner som jag fick när jag gav bort den här. Den här boken symboliserar i vidare mening hela magin med 2006.

Ett år av magiskt tänkande
Joan Didion
En mer hjärtslitande skildring av sorg har jag aldrig läst.

Lighthousekeeping och Tyngd
Jeanette Winterson
Jag vet att den förra inte kom ut i år, but still. Jeanette är alltid Jeanette och ingen förtjänar nobelpriset mer.

I en klass för sig
Curtis Sittenfeld
Vad är det med internat som alltid är så lockande och pockande, fastän det typ alltid är miserabelt för huvudpersonerna?

Vi måste prata om Kevin
Lionel Shriver
Jag har i och för sig inte läst ut den än, men jag vet att den kommer att platsa på den här listan.

Kärlekens historia
Nicole Krauss
Vackert, vackert och så är det här med min oförklarliga fascination inför allt som handlar minsta lilla om judendom.

Natten innan de hängde Ruth Ellis
Margareta Strömstedt
Äntligen, äntligen. Jag har väntat i tio år på den här boken.

Jag orkar inte komma på fler. Okej, jag läser uppenbarligen bara kvinnliga författare som skriver om känslor och relationer. Vad bra. Som en kommentar till allt detta kan jag säga att jag tror att både Susanna Alakoski och Sara Stridsberg skulle ha platsat på den här listan, ifall jag hade läst Svinalängorna resp. Drömfakulteten. Men det har jag inte (jag har börjat på den senare och var väldigt förförd av rosa himlar och annat magiskt, och mindre entusiatisk över allt mensblod, det här har varit ett puritanskt år litteraturmässigt sett). En bok som jag innan jag läste den trodde skulle komma med är Om skönhet, Zadie Smith. Det gjorde den inte. Inte för att jag inte gillade den, utan för att den inte var drabbande. Vilket är ett annat ledord för 2006.

Lite av varje

2006-12-16T18:48:00.000+01:00

Jag är dagens lucka i Life de Luxe-julkalendern. Den är mer eller mindre en dagboksanteckning från i måndags. Läs den. Lucka 16, that is.

Jag har åkt berg-och-dalbana i flera dagar. Nu har jag hjälpligt hämtat mig från idiotin i att jag inte kallats till intervju för ett jobb jag är perfekt för, åtminstone. Däremot har jag inte hämtat mig en sekund från magin som Lucia-dagen bjöd på. Men det gör inget alls. Jag önskar att jag aldrig skulle hämta mig.

Jag har pyntat lägenheten, jag har sytt X antal dukar, jag har köpt röd sten, ljuslyktor och ikväll ska vi klä granen (det får man när man inte är hemma över jul). Jag läser en bra bok för första gången på vad som känns som en evighet. Jag gör fina kort att ge bort inför och till jul. Slår in paket. Funderar över vad jag ska skriva på ängelkortet. Det är vansinnigt trivsamt.

Snart kommer en "2006 års bästa" här. Jag tänkte låta bli, men ju mer jag funderar på det, desto mer tycker jag att det är sympatiskt att summera och dra gränser för sig själv. Göra kapitel så gott det går av tiden som annars bara är obegripligt flytande. Kanske ikväll om jag hinner.

Döden, döden

2006-12-10T12:17:00.000+01:00

Det känns som om jag inte gör något annat än att sitta vid dödsbäddar, hålla kokheta eller iskalla döende händer, stryka hårslingor från kallsvettiga ansikten. Marmorerade knän och fötter. Det är skytteltrafik till kylrummet. Så känns det åtminstone. Ännu ett lakan som ska svepas om en kropp, ännu en stödkrage som ska lossas, ljus som ska tändas och blåsas ut. Psalmbok och ängel. Och alltid den där rädslan för att tappa greppet om en kropp som ska flyttas från säng till kylrummets rullbår. Sen tillbaka för att riva ur sängkläder, sprita av sängen och lägga i nya lakan tills den som ska ta över sängen, platsen, rummet kommer. Det är mycket död just nu. Mycket morfin, alvedonsuppar, munvård och andningsuppehåll. Andningsuppehåll blir aldrig någonsin normaliserat. Men det känns som om döda kroppar är på väg att bli det. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte.

Page

2006-12-04T19:56:00.000+01:00

Jag har varit hos frisören i två timmar och fyrtiofem minuter. Så underbart. Jag ser lite ut som Carolina Gynning. Nja, det gör väl jag egentligen inte tyvärr, men jag har en liknande page och ganska mycket ljusare slingor än förut (inte sådär platinablont som jag bara kan drömma om eftersom jag skulle se ut som ett freak i det). Golvet under min stol var täckt av hår, det var en enorm befrielse. Det här var på tiden. Jag bryr mig om mitt hår ungefär vartannat år, det är alldeles för sällan inser jag varje gång. Nu hoppas jag att jag kommer att ha vett nog att gå och klippa mig snart igen, typ i februari eller så. Jag älskar känslan av att ha ett friskt och välklippt hår.

Erase and rewind

2006-12-02T21:05:00.000+01:00

Nu raderade jag alla inlägg om finkulturdebatten. Jag orkar inte bry mig om det är trendigt någonstans att läsa vissa böcker. Läs vad ni vill och av vilken anledning ni vill. Jag vill bara påpeka att jag tycker om finkultur, jag tror bara inte att trenden att konsumera den kommer att bli speciellt utbredd. Nu ska jag läsa Katerina Janouch, vars språkhantering får mig att rodna, och det är inte av någon bra anledning. Hej.

2006-11-27T12:12:00.000+01:00

Om jag hade en högre inkomst är jag övertygad om att jag skulle tycka att det var tillfredsställande att betala räkningar. Själva proceduren med att mata in plusgiron, belopp och OCR-nummer och sen samla de betalda räkningarna i en prydlig hög, tilltalar min ådra för ordning & kontroll. Som faktiskt finns där någonstans. Men nu blir det jämt så lite pengar kvar att känslan av att lönen försvinner lika fort som den kommer, överskuggar det lustfyllda i att sköta sig.
Jag har massa saker att göra. Jag måste göra dem. Typ nu.

So real

2006-11-24T21:22:00.000+01:00

Och så får jag världens bästa axelmassage (med jordnötsolja, lovely). Och sen förtroendet, fler fragment ur berättelsen. Sen runda på stan med thaiwok & en massa ömhetsbetygelser. Och hon säger vad jag lär henne, och det är det vackraste jag hört. Och jag får lust att gråta på thaihaket, men det gör jag inte för det är fullt med folk & väggarna är ilsket klarblå, och det kanske är tur för annars hade jag brutit ihop. Och vi handlar, och så hit för kaffe & godis, och hon är på väg hem hela tiden men kommer sig inte för. Dröjer sig kvar. Och så kan hon inte sluta läsa boken jag gav henne, hon älskar den och jag blir så glad. Och så bestämmer vi en dag vi ska åka norrut (ja, ännu längre bort). Och det värsta är, det var ÄNNU finare i helgen (alltså omöjligt att tala om). Äh. Jag ska inte häva ur mig så mycket mer eufori här, men det är bara det att den som ska lyssna på allt det här (om och om igen) är hos en kompis och ser film, och någonstans måste det ju ta vägen alltsammans.