I can tell you're an old man, mr Smith

Ledig dag, med jobb. Möte på det "riktiga" jobbet, som vanligt tyngdpunkt på tjafs snarare än matnyttigheter. Har skickat en recension av Alexander McCall Smiths, "Filosofiska söndagsklubben". Halvt OK bok. Jag känner mig som den enda människan i världen som inte har läst en enda av de där böckerna som handlar om Botswanas första kvinnliga privatdetektiv. Kanske i sommar, tänker jag hela tiden, men det är sommar nu och det jag ska läsa för nöjes skull kommer att räcka och bli över. Här iallafall en reflektion som inte rymdes i recensionen, jag kan inte komma över det här stycket i boken, det säger allt om att det i sanning är en KARL som ger röst åt en kvinnlig huvudperson:

Isabel misstänkte att det bakom mäns sätt att bete sig mot kvinnor låg mycket mer komplexa, psykologiska faktorer. (...) En man med skört ego, osäker på vem han var, behandlade en kvinna som ett hjälpmedel att bekämpa osäkerheten. En man som visste vem han var och som var säker i sin sexualitet kunde vara lyhörd för kvinnors känslor. Han hade ingenting som han måste bevisa.

Eh? När kom män på den här analysen? Och vad betyder det att vara säker i sin sexualitet? Är det att veta att man duger som sexpartner, eller att veta vilken läggning man har? Jag har aldrig förstått det där. Finns det överhuvudtaget något som är mer osäkert än sexualitet, liksom generellt sett? Vem fan är säker på den liksom, och vad har det att göra med allt det andra? Jag kan tyvärr inte se hur denna osäkerhet eller säkerhet nödvändigtvis måste ha någon koppling till hur man "beter sig mot kvinnor". Som om alla relationer mellan män och kvinnor är avhängig sexualiteten, dvs. mannens. Vilken vettig kvinna resonerar på det där sättet? Ge mig ett namn, tack!