Frisinnade tider

Så ska väl jag också sälla mig till den skara som skriver något om pophöger-texten i senaste Bon. Isobel och Eva har redan gjort det. (Isobel är ju intervjuad i artikeln, och säger, som hon själv tror, bra saker. Den enda som verkar klok, på riktigt.) Högern är tydligen hipp. Eller såhär, det är tydligen hippt att vara liberal, och jag får en känsla av att det inte alls är samma sak. Längre. Men, liberalt är trendigt. Surprise! Man förleds ju lätt att tro att när man kommit på något, så är man ensam om det. Men man kan ge sig sjutton på att ens nya, fräscha upptäckt ALLTID, undantagslöst, är del i något större som börjat röra på sig utan att man egentligen märkt det. Som att predika snällhetens evangelium till exempel, man har mer eller mindre alltid känt på sig att det är BRA att vara snäll, men när man börjar ta det på allvar, på riktigt, så ligger Stefan Einhorns bok på diskarna någon månad senare. Det slår aldrig fel. Samma sak är det med ledan över att ständigt formulera sig feministiskt vänsterkorrekt till exempel. Man ba: "Åh, jag skiter i om folk (kvinnor!) är uppsmällda nakna på reklampelare eller viker ut sig eller skaffar större tuttar, låt dem göra vad de vill!" Jaha? Och det är det ingen annan som har kommit på? Nä, just det.

Och sådan är den nya liberalismen, precis som Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver, en motreaktion på alla omöjliga krav att vara så förbannat politiskt korrekt. Ät vad du vill, ta på dig vad du vill, ligg med vem du vill, gör vad du vill med din kropp, tyck vad du vill. Men hur liberalt är det egentligen, liksom på en höger-vänsterskala? Inte blinkar lampan Folkpartiet speciellt intensivt eller? Att vara liberal nu, är egentligen att vara så liberalt liberal att man är helt OK med att samtidigt vara vänster. För det är helt enkelt väldigt bekvämt att vara liberal, jag skulle tro att det passar de flesta människors vilja att få uttrycka sig och leva som de vill. Det är mycket lättare att slänga i sig en macka med parmaskinka & ruccola än att gå hem och låta kikärtor ligga i vatten över natten. Och det är tusen gånger enklare att hitta ett snyggt plagg på H&M än leta sig fördärvad på Myrorna. Jag kan inte låta bli att tänka att dagens trendiga liberalism handlar om bekvämlighet (utom när det gäller skor, perhaps) och tillgänglighet. Och fine, då är jag med. Kalla mig gärna liberal, men jag orkar inte välja bort Nestlé, Findus, whatever. Iallafall inte av rättvisepolitiksa skäl. Att det ofta smakar skit är ett argument som väger tyngre. Som för de flesta, liberal eller ej.

Men är det ändå inte en begränsad liberalism? En estetik- och konsumtionsinriktad sådan? Var är de andra sakfrågorna? Ärligt nu, hur många av dessa nya trendliberaler tycker att vi ska gå med i NATO? Behövs det mer än en hands fingrar för att räkna dem? Kalla mig som sagt gärna liberal (och det finns det folk som gillar att göra, sådana som tycker om att retas) för att jag hellre köper en Touche Éclat än senaste numret av ETC. För att jag föredrar heels framför dreads. Men jag tycker ju fortfarande att det är bra att betala skatt, jag tycker fortfarande att vården ska vara offentlig. Hur går det ihop? Kanske är det trendigt att vara liberal, men jag är rädd att det inte säger något om en persons politiska ståndpunkt överhuvudtaget. För det kan väl inte vara så att så fort en människa är mer komplex än sitt partiprogram/sin ideologiska ståndpunkt är hon liberal?

Caroline Ringskog Ferrada-Noli har skrivit en bra artikel i Bon. Inga tvivel om den saken. Men samtidigt är det en pseudosak. Partipolitiskt är gruppen trendliberaler så heterogen att de skulle kunna rösta på vilket parti som helst. Förutom KD, kanske. (Moral)konservatismen är och förblir liberalernas största fiende (därför är väl inte Linda Skugge pophöger, precis som Kazmierska påpekar). Man kan inte annat än undra hur Alliansen egentligen bildats. Om nu Fp är liberalt borde de ha fränder på 100 andra ställen än i Hägglunds stab. Inget av allt det här går ihop, whatsoever.

Det handlar nog bara om det här. Zadie Smith: "Jag ville visa att politik inte är människans kärna. Att en människa är konservativ är egentligen det minst intressanta med henne. Det som formar människor är istället vilka val de gör i förhållande till sin familj och sina vänner." (DN 3/6) Att trendliberalerna kallar sig liberala är utan tvekan det minst intressanta med dem. Kunde inte ha sagt det bättre själv.