Nya chanser

Men kolla, vilket underbart lady-halsband Helen har på sig! Det är ju helt fantastiskt. Hon är stunning. Och nu har biografen i den här (på det filmiska området) efterblivna staden lyckligtvis bestämt sig för att köra The Queen på nytt. Jag får äntligen se den, på tisdag. Jag har varit helt överväldigad av de sista avsnitten av Prime suspect den här veckan. Jag tycker inte att man ska tjata om hur grunda deckare är, det är ju liksom lite av villkoren, men när Jane Tennison skulle förklara för sin kollega varför hon tagit med fjortonåriga Penny till sin fars hus, var det klassiska deckarnarrativet långt borta. Osäkerheten i om hon verkligen försökt bjuda flickan på sprit eller om hon blivit sviken av henne, lika jäkligt vilket som kanske, och sen den ofullkomliga men enda möjliga förklaringen: "She stole my heart."

Nu ska jag, hundra år efter resten av kritikersverige, skriva något om Mirja Unges noveller. I övrigt önskar jag mig enbart lugn & ro. Det känns som om en emotionell, skakig berg- och dalbana kanske börjar ta slut. Jag hoppas verkligen det, och jag är tacksam för vissheten om att jag inte bör ge upp.