Frivilligt svepande av giftbägare

Utandning. Jag borde inte få titta på fotboll, jag har varken nerver eller det riktigt genuina engagemanget. Jag skriker inte, jag hoppar inte, jag reser mig inte ur soffan (och går ett varv) och jag blir varken bitter eller euforisk (beroende på resultat, of course) efteråt. Jag bara sitter där, som förstelnad, med ett sjukt sug i magen och känner hur skräcken biter sig fast i mig. Jag är en zombie som ju närmare sluttiden jag är, monotont och maniskt trycker i mig ostbågar, och bara biter ihop och upprepar i huvudet som ett manta: Gör mål nu då, gör mål nu då. Det är inte friskt. Sen är jag bara lättad eller irriterad, nu är jag lättad. Men jag har redan glömt bort varför jag satt sådär. Jag bryr mig inte om fotboll, men det blir ett gift så fort jag bänkat mig. Jag förförs verkligen endast av tävlingsmomentet (och Zlatan, jag skulle kunna titta på hans näsa i timmar), inte av Fotboll.