It takes a lady - den här gången också!

Diskussion hos Isobel om vad som fattas i den svenska samtidslitteraturen. Jag vet att det här är både en grov generalisering och dessutom så hjälplöst förutsägbart eftersom det är jag som säger det, men faktum är att jag tror på min egen tes: precis som när det gäller människor i allmänhet så är även den bästa författaren en tant. Jag menar allvar. Linda Olsson och Margareta Strömstedt regerade höstens bokutgivning. Till våren sätter jag allra mest tillit till Kerstin Ekmans essäsamling, och en hel del hopp till Eva Ströms roman. Jag är seriös. Jag är skittrött på den här jakten på vittring av genialisk ungdom, på riktigt. Jag menar inte att unga människor inte kan skriva böcker, jag menar bara att de inte skriver de allra bästa. Eftersom man blir bättre på att leva ju längre man lever, eftersom man får fler berättelser att berätta med åren, så vore det inte otroligt om man också blir bättre på att berätta dem.