March is the month of expectation, the things we do not know

Jaha, så har det redan blivit mars. Jag har inte riktigt hängt med i svängarna, jag har definitivt fortfarande vinter för ögonen, men vårkänslor och klokskap levereras som vanligt här. Jag har haft sportlov, alltså ett riktigt med betoningen på sport snarare än lov (även om jag var rätt frikostig med ledighet också). Jag har åkt 3,6 mil skidor - sammanlagt - i mitt gamla hemspår och sett solen gå ner mellan snötäckta granar. Det har varit fantastiskt välgörande för allt upptänkligt utom möjligen de kroppsdelar man inte visste om att man hade förrän efteråt, så att säga. Jag har träffat oumbärliga människor, som vanligt alldeles för kort, men tillräckligt för att lite bättre kunna se och sortera.

Och nu är det alltså mars, det känns riktigt bra faktiskt. Mars ska bli månaden då jag läser, skriver och samtalar all min lediga tid. Det är mitt månadslöfte. Det kan inte vara särskilt svårt att hålla. Jag har travar som väntar på mig, en jobbtrave och en fritidstrave. Jag har skrividéer som hopar sig, jobbriktade och sådana som passar för annat. Jag har intelligenta personer att kommunicera med om viktiga saker. Enda svårigheten är att veta var man ska börja, som vanligt.