Med vems mått mätt?

Ibland FÖRSTÅR jag INGENTING. Det är Bon jag ska tjata om igen, och det ska jag göra fastän jag har nästan alla nummer (utom det första och kanske nåt mer) i en prydlig & synlig hög i bokhyllan i vardagsrummet. Jodå, så är det, så ingen behöver säga: "Men hallå, du läser ju faktiskt den där tidningen själv!" Jag vet att jag gör det. Och förresten är det inte Bon som är problemet nu, utan DN: "Bon kryssar stadigt vidare ganska långt från elitistiskt exkluderandeskäret." Hur kom du fram till det, Niklas Wahllöf? Varje vecka (är det torsdagar?) väljer Wahllöf & Wennö typ såhär: Bon, Vice, Dave Eggers, SEX, JT LeRoy plus valfri ny DVD-box med avsnitt från amerikansk/engelsk tv-serie som aldrig visats i Sverige. Varje vecka, I tell ya. Och de väljer populärkultur, och ja, jag tror att jag förstår det nu. De tror att bara för att något kan klassas som popkultur är det inte elitistiskt. Allvarligt, det är en ganska grov missuppfattning. Många av de här sakerna (Bon inräknat) är precis lika elitistiskt som vilken jäkla Proust-bok, Dramaten-pjäs, abstrakt konstverk som helst. Vad menar de (vad menar Wahllöf?) när de säger att något är "icke elitistiskt", egentligen? Jag vill veta vad motsatsen är. Det är väl inte konstverket/boken/pjäsen/produkten i sig som är elitistiskt, jag trodde det handlade om vilka som var del av det kulturella sammanhang det var placerat i. Är jag NAIV eller? Det här handlar ju bara om att Wahllöf tycker att Bon är bra, och därför är den liksom automatiskt inte elitistisk, enligt hans synsätt. Åh, jag blir så frustrerad. Faktiskt, när man är DN-skribent (med allt vad det innebär), då kan man inte bara tänka: "Åh, det här fattar och gillar JAG, alltså är det tillgängligt för alla!" (Eller tillgängligt för många, eller vad sjutton det nu är som är motsatsen till elitistiskt i det här sammanhanget.) Det är ju inte som att det är fult eller fel att gilla något som är elitistiskt (jag gillar skitmånga elitistiska företeelser), det är bara jäkligt korkat att inte fatta att man själv inte är alltings måttstock.