Lungpaj

Jag har varit sjuk till och från (mest till om jag ska vara uppriktig, jag har bara valt att ignorera det i perioder) sen julafton då jag började kallsvettas och fick, enligt C, kritvita läppar. Jag spenderade den julaftonen i frossa på en säng i Sollentuna. Utanför spelade ett barn vansinnigt högt på sitt nya dragspel och andra skrek och sprang, men jag sov som en stock ändå. Jag har fortsatt i ungefär samma stil, och idag är jag hemma från jobbet för tredje gången på ett par veckor. Jag brukar aldrig sjukskriva mig för om det är något jag ärvt av min mor är det att man måste vara minst halvdöd för att kunna stanna hemma. Det tog nästan 40 minuter att byta lakan idag och jag var helt färdig när jag var klar. Jag är uppenbarligen lungsjuk, hostar och har bröstsmärtor. Det verkar vara nåt som går.

Jag ska försöka läsa "Hanteringen av odöda" och bli frisk nu.* Tillsammans med sjukdomen fylls minussidan i mitt liv på av en oro som är så sjukt gnagande. Jag avskyr när människor i min närhet mår dåligt, jag blir helt maktlös. Att jag är så krasslig är det enda som hindrar mig från att få panik över det här. Jag hoppas verkligen att det blir bra. Snart. På plussidan finns att jag fortfarande har ett jobb att gå till, och att jag har ett nytt (visserligen obetalt, men mycket spännande) på gång. Det får ni veta mer om sen.


*Det här tillståndet jag befinner mig i är förstås också anledningen till att jag inte hört av mig till dem som hört av sig till mig. Sorry.