So real

Och så får jag världens bästa axelmassage (med jordnötsolja, lovely). Och sen förtroendet, fler fragment ur berättelsen. Sen runda på stan med thaiwok & en massa ömhetsbetygelser. Och hon säger vad jag lär henne, och det är det vackraste jag hört. Och jag får lust att gråta på thaihaket, men det gör jag inte för det är fullt med folk & väggarna är ilsket klarblå, och det kanske är tur för annars hade jag brutit ihop. Och vi handlar, och så hit för kaffe & godis, och hon är på väg hem hela tiden men kommer sig inte för. Dröjer sig kvar. Och så kan hon inte sluta läsa boken jag gav henne, hon älskar den och jag blir så glad. Och så bestämmer vi en dag vi ska åka norrut (ja, ännu längre bort). Och det värsta är, det var ÄNNU finare i helgen (alltså omöjligt att tala om). Äh. Jag ska inte häva ur mig så mycket mer eufori här, men det är bara det att den som ska lyssna på allt det här (om och om igen) är hos en kompis och ser film, och någonstans måste det ju ta vägen alltsammans.