Introvert eufori

Precis ovanför bergen därborta (jag refererar nu till min utsikt från valfritt söderfönster) ligger en smal strimma av solljus. Det vädret kommer inte att hinna bryta igenom molntäcket innan det blir mörkt igen. Men alldeles nyss såg jag tre gäss genom persiennen (de flög österut, mot kusten, för den som är intresserad av väderstreck), och allt är liksom fantastiskt & lite magiskt här idag. Jag har generöst gett mig själv hela söndagen för att försjunka i ett tillstånd, där jag bara lever och närs av gårdagskvällen. Det går utmärkt. Allt födelsedagsbestyr avlöpte enligt planerna (även de inofficiella, omöjliga som blev möjliga), och jag älskar känslan av att kroppen vet om att den drack lite mycket alkohol igår utan att jag för den skull mår det minsta dåligt, att liksom gå omkring med en gigantisk tillfredsställelse parad med halvt om halv pirrande nervositet. Jag kommer inte på något som inte är möjligt, allt är möjligt, jag vet inga bättre dagar än sådana dagar.