Va, ett queert läckage?!

Okej, det här är faktiskt roligt:

Okej, kan vi inte få Playboy till kurslitteratur istället för Agnes von Krusenstjernas "Av samma blod" där man på varje sida får läsa rader som "han blev så upphetsad av att se de två halvsystrarna tillsammans i den äktenskapliga sängen". Vi fattar grejen, det gick vilt till på herrgårdarna i Västmanland och Småland runt sekelskiftet, alla låg med alla, släkt eller inte släkt. Men att skriva en hel serie á åtta böcker om ämnet? Och dessutom tvinga blivande svensklärare att läsa om det?

Det påminner mig om när C var på förolämpningsturné och sa att mitt Krusenstjerna-läsande i princip var synonymt med Harlequin-dito. Det var hilarious. Missförstå mig inte, jag älskar Agnes, särskilt är jag förtjust i den ondsinta men kärlekstörstande Bell von Wenden som snärjer småflickor i sitt nät på löpande band. Jag älskar scenen i Kvinnogatan när hon bjuder Angela på te på sitt rum. Tyvärr är det sällsynt förekommande fenomen utanför litteraturen att bittra lärarinnor förför unga kvinnor. Jag har skrivit uppsats om Krusenstjerna, hon har en plats i mitt hjärta, sure thing. Samtidigt är det något lite motbjudande med Krusenstjerna-hypen, eller rättare sagt det queerintresse bland landets kvinnliga (heterosexuella alltså, och ja, jag måste påpeka det för det har betydelse) akademiker som den är sprungen ur. Jag har velat skriva om det här skitlänge, om den extrema exotiseringen av lesbiskhet jag har stött på under mina studier, där kvinnor med lystna blickar funderar om det möjligen finns något homoerotiskt element i den här boken. Men jag tror inte att den storyn lämpar sig för bloggformatet. Jag sorterar den under kategorin "spara för fiktiva ändamål" istället. Då kan det bli kul.