Nothing much

Varför är det så svårt att recensera vackra böcker? Ibland vill man bara att ens eget språk ska ge rättvisa åt boken, men det är svårt. Jag antar att en recension full av "åh":n inte är någon höjdare. Jag lyssnar skitmycket på Jerry Williams. Det är barndom och nostalgi och det är sjukt bra. C förstår nog inte riktigt att man kan vara uppväxt med Jerka och INTE den svenska visskatten. Problemet med Jerry Williams är dock att han är landets mest okritiska arbetarklassromantiker. Ibland blir det lite pinsamt. Men "It started with a love affair" till exempel är ju bara så sjukt bra. Jag kan inget om musik, alltså ingenting, men den sortens tempo och stämning som finns i den är det bästa receptet för att jag ska falla handlöst. Kallas det för något annat? Idag har jag packat upp så mycket blöjor att det kommer att stå Tena på insidan av mina ögonlock när jag blundar. Kanske ska lägga mig på soffan en stund och testa.