Utandning

Åh, jag borde ha vetat det hela tiden. Och alla bör veta det, alla vet det. Att mot sådant som jag led av idag (pms, lättare depression, halvångest, leda, håglöshet etc) hjälper alltid: rörelse och natur. Någon borde tala om det för alla teens, att det faktiskt hjälper. Jag gick runt broarna och det doftade höst överallt, liksom multnande och friskt på samma gång, och efter halva vägen släppte allt. Och älven vimlade av fåglar, jag såg bland annat tre kanadagåsstreck, mot en bakgrund av träd som börjar få höstfärger. Solen lyste på alltihop. Så vackert. Jag var entusiatisk när jag handlade till och med, nu har jag precis ätit nyponsoppa med keso. Och helt plötsligt är det sådär skönt att vara ensam hemma som jag hade sett fram emot. Promenera mera i naturen!

Nu vill jag bara gå i skogen, jag vill plocka svamp med M, kantareller som jag ska rensa och förvälla. Det finns inget bättre än svamplukt, och det är rogivande att sitta och borsta och skära i dem, plocka bort mossa, barr och spindlar. Det är gott med svamp, men plockandet och rensandet är tusen gånger bättre än ätandet. Om det inte vore så opraktiskt i skogen skulle jag vilja ha på mig mina vita gummistövlar, strumpbyxor, omlottklänning och en stor kofta. Åh, jag vill vara bohemian/folklore chic, mitt ute i skogen och sitta på en sten och dricka kaffe. Är jag inte sjuk i huvudet på det ena sättet är jag det tydligen på det andra, men nu gör det inget. Lyrisk, det är min bästa känsla. Jag kanske till och med kan dricka te ikväll.

Jag fortsätter att bekanta mig med El Greco. Här ska månglarna ut ur templet (orkar inte googla fram ett årtal, gör det själva!):