Angel eyes

Det här är det enda kulturella uttryck som fått mig att fascineras av änglar på allvar. Om alla änglar vore Emma Thompsonska skulle jag kanske köpa det. Såhär är det vackert. Det känns rätt skruvat att fundera över änglar, men jag kan i det här läget knappast låta bli. Symboliken är tilltalande, även om tron är svag.

Jag lyssnar på Bebo & Cigala, Lágrimas Negras. Det är underbart, så dramatiskt. Drama är det bästa. Jag är så trött på sådant som är tramsigt och skvaligt. Okej, nu låter jag som en tokelitist. Förtydligande: "Take my breath away" är också en dramatisk låt. Något som inte är det: Shania Twain. Jag måste ha känsla bakom, helst ska det vara på liv och död. Jag sätter mer tilltro än vanligt till konst nuförtiden, det är nog för att jag är så innerligt rädd för den politiska utvecklingen.