Art works to enlarge emotional possibility

Mina föräldrar är på medelhavskryssning. Pappa skickar sms hela tiden. Igår fick jag ett om att han sett sin första fregattfågel. Jag är avundsjuk. Här är en fregattfågel, varsågod:



Den är verkligen snygg, fastän den ser lite sådär felkonstruerad ut som myskoxar också gör. Den är estetiskt tilltalande. Estetik, ja. Ibland tänker jag att det var det bästa ämnet jag läste på universitetet. Ni kanske tror att man alltid diskuterar mycket på universitetet, men det är inte sant. Men på estetiken gjorde vi det, fram och tillbaka. Jag var, och det här är alltså inte längesen ungefär ett och ett halvt år sen bara, fullfjädrad postmodernist och sa obstinata saker om att "allt redan är estetiserat" hela tiden. Det var roligt att plugga något som gav rosor på kinderna (och det var inte bara lady K:s förtjänst). Jag har börjat att ströläsa en estetiker, och hon finns inte på någon kurslista såvitt jag vet, på kvällarna. Jeanette Wintersons "Art objects" (där objects är ett verb och inte ett substantiv, det är skitviktigt). Hon skriver helt fantastiska saker om vad konst är, hon talar nästan utselutande om litteratur och allra helst poesi. Hon får mig att vilja läsa poesi, och så bläddrar jag lite i Rilke för det är det enda i min poesihylla jag vill läsa, eftersom det är vackert. Jag vill helst bara läsa vackra saker nuförtiden, jag började med Stig Larsson men det var inte ett dugg vackert. Jag vill läsa romantiska saker som handlar både om gud och natur, jag är personlighetsförändrad. Jag vill inte att det ska finnas slem eller ICA-kassar eller motorvägar med. Nu kom jag ifrån ämnet rejält, jag skulle ju bara delge er vad Jeanette skriver om konst:

Art is the realisation of complex emotion.

Det är sant. Jag har jobbat med text hela förmiddagen, nu måste jag slappa i soffan. Sen ska jag promenera i skogen, jag älskar skogen i september, jag älskar nog allt i september.