Kompis i själ och hjärta

Jag vet att jag är aningen sent ute, men jag har internettat (!) så vansinnigt lite den senaste tiden, och liksom inte riktigt läst som jag brukar. Och så idag hittade jag den här ledaren som Isobel skrivit. Är du min själskompis, Isobel? Jag blir så glad när människor skriver sådant, när mellanmänsklighet får en plats på ledarsidorna (eller förresten, skitsamma om det är ledarsida eller inte, jag blir glad bara människor tänker sådant överhuvudtaget). Den bästa kärleken är den som är förpliktigande. Den som säger att du & jag har ett ansvar, som pekar framåt, som binder människor vid varandra. Jag går också igång på ord som ansvar och plikt. På ömsesidighet. Det är så lätt att snacka sig varm om kärlek när det inte kostar något, när man inte investerar vare sig tid, ork eller känslor egentligen. När man inte lovar något alls. Det är skitenkelt, men väldigt osexigt. Mitt största intresse för tillfället, vid sidan av paint by numbers som är en riktig hit, är att sitta och tänka på idéer om "jag & du, du & jag". Jag ska läsa Martin Buber, det blir min hemläxa till mig själv. Jag har inte läst en filosof på typ ett år, det är dags att jag tar tag i det. Jag skulle vilja trycka i mig lite Jean-Paul också, men jag tror inte att jag har tid (eftersom jag måste sitta och tänka så mycket på "du & jag"-grejer).