Fortsatt debatt

Nu skriver Oline Stig inlägg i debatten i Sydsvenskan. Frågan om vad Fredrik Ekelund sa på den där balkongen är så rättställd, jag vill verkligen också veta det, om inte annat så för att veta vad jag själv ska säga. Att bemöta främlingsfientlighet med motargument och protester är inte lika självklart som man kan tro. Framförallt är det inte oproblematiskt överhuvudtaget. Jag vet att jag varit inne på det förut, men det handlar om vem man är i förhållande till personen som yttrar det. Att blunda för att det gör skillnad är arrogant, hur mycket princip man än vill leva efter funkar det inte bara att stövla på som vanligt och ha samma approach med alla människor. Vissa förstår inte det här när jag säger det. Men jag ska göra en jämförelse: Jag har en släkting, ingift, som är man, gammal och tillhörande en övre medelklass. Spränglärd, om än insnöad på specifika områden. När jag sitter i hans vardagsrum (det var längesen nu, tackochlov) och hör honom dra vitsar om invandrare eller säga att det är något suspekt med romer (de är kriminella eller skitiga eller whatever, jag minns faktiskt inte allt han kläckt ur sig), så kan jag säga emot. Jag kan göra det indignerat och förbannat (ofta är det i och för sig just detta han vill uppnå med mig), jag kan kalla honom dum i huvudet. När jag sitter i personalrummet på mitt jobb och hör hur man ringar in araber/muslimer (samma sak oftast) och zigenare som de mest kriminella, opålitliga eller helt enkelt värsta folkgrupperna, befinner jag mig i ett helt annat läge. Det finns inte på kartan att jag, som högutbildad och inflyttad senast från akademiska Uppsala, skulle kunna säga att man är dum i huvudet om man har sådana åsikter. I själva verket har jag svårt att hitta något att säga alls, annat än att "det här orkar jag inte lyssna på". Jag begår alltså två fundamentala fel, jag orkar inte lyssna på någons upplevelse och jag kan inte heller bemöta den. Att bemöta rasism kan vara det lättaste som finns och också det svåraste som finns. Så vem ska göra det och när? Och framförallt: hur? Jag vill veta det.

Nu har jag inte tid, måste städa och vänta på Horace, sen ska jag jobba. Anja och Camilla, era fina kommentarer ska jag snart svara på.