Birds

Jag vill gråta av typ alla låtar med Wiehe & Afzelius. Jag har blivit besatt. Speciellt de som har fågeltema (de är klart överrepresenterade), som "Fågel Fenix" eller "Mitt hjärtas fågel". Det är nog det jag fullkomligt avgudar med gubbar, att det är så tillåtet för dem att vara überdramatiska. Jag älskar drama. Som det här: "Res dig ur askan av det som var förbränt, stig ur dimma, stig ur rök. Höj dig ur gruset av det som gick i kras, stolt som dagen när den föds." Åh, jag ryser. För övrigt kliar det i mina bokbeställarfingrar. Kanske ska skicka presentpengarna till Modernista? Vet inte.