Je creuse une tombe

Therese skriver om författargravar hon besökt och inte besökt. Då måste jag naturligtvis börja tänka på vilka gravar jag har varit vid. Jag kommer på två som jag aktivt sökt upp: Albert Camus och Sara Lidmans. Det är ganska kul, för det är små kyrkogårdar i små byar i så olika delar av världen. Det är egentligen helt otippat att man åker till Camus grav, jag hade aldrig varit där om det inte var för B. Han tog med mig och E dit, vi fotade dörren till huset han bodde i också. Jag har kvar de bilderna i en låda någonstans. Till Sara Lidmans grav åkte jag med mamma och pappa, på mitt initiativ. Den var svår att hitta och lämnade mig med samma kluvna känsla som jag har till hela hennes författarskap, hela hennes offentlighetsperson. Jag har varit vid Stig Dagermans grav också såklart, men det räknas inte för det är hemma och jag är aldrig där för "hans" skull. Jag brukar titta förbi när jag ska besöka mormor & morfar-graven bara. Jag kommer inte på någon mer, men det är inte otänkbart att jag varit vid fler. Jag har haft perioder då besök vid författargravar ägt en symbolisk tyngd som jag just nu inte begriper mig på. Fast fascinerande och liksom lite hisnande är det ändå, det måste medges.