Poetry is a way of taking life by the throat

Jag lovade visst något slags uppföljning till det här om konstiga åsikter och kulturkonservatismdebatten (ganska många bokstäver i det ordet), men nu får jag ta tillbaka för jag har tänkt på det alldeles för länge och från för många olika håll att hela upprördheten bara klingade av (det jag fortfarande vill säga kommer jag att peta in som bisatser i en text som ska publiceras om förhoppningsvis inte alltför lång tid). Men jag kan iallafall säga att jag är förvånad hur många (relativt sett, i kulturmediesvängen alltså) som inte tvekat att kalla sig konservativa, vilket jag överhuvudtaget inte fattar, med eller utan prefixet kultur-. Jag kan inte riktigt se vad som skulle vara positivt med att vara konservativ, och jag kan inte heller riktigt se vad det skulle ha med åsikten att det finns bra och dålig kultur/konst att göra. Sara Lidman ropade på censur av kiosklitteraturen - man kanske inte kan kalla henne konservativ, va?

I övrigt så är jag så sjukt pepp på en text jag ska skriva nu snart, och kan inte vänta på att komma igång. Enda smolket i den bägaren är att jag måste - ledtråd! ledtråd! - klämma 800 sidor poesi innan jag börjar. Det är mycket möjligt att 800 sidor poesi är ungefär så mycket poesi som jag hittills i mitt liv har avverkat, sammanlagt. Är det så är det tragiskt. Jag lovar härmed att 2009 ska gå mycket mer i lyrikens tecken för mig, jag måste skärpa mig med det här. Det är töntigt att inte läsa lyrik, bara för sakens skull. Bara Robert Frost-citatet i rubriken talar ju för sig självt. Dessutom är det konstigt, för jag är ju svag för prosalyrik. Som Jeanette Winterson. Och Rut Hillarp. Åh, Rut Hillarp, jag vill läsa om Sindhia nu. När jag kommer hem ska jag fota omslaget till en annan av hennes böcker och lägga ut här, det är jättefint.

Therese driver lite med Nina Björk i sin nya, fina blogg. Det kan tänkas att det är aningen omoget av mig, men jag är väldigt förtjust i allt som driver med Nina Björk. Detta är inget undantag.