Friendly

Åh, Therese har en text om kvinnlig vänskap idag. Kvinnlig vänskap är min absoluta favoritgrej att diskutera (och praktisera!), av allt det som går under samlingsnamnet kärlek. Jag kan hålla på och teoretisera i evigheter om vänskap och alla dess betydelser, hur man ska skilja vänskapskänslor från andra typer av känslor, till exempel. Min absoluta ståndpunkt är att man inte egentligen kan det, att allt det där som kan kallas LOVE är ett kontinuum (bra och användbar glosa från akademiska världen). Men just det där med p-pillerdiskussioner är jag så kluven till. För det är ju inte kul i längden, helt klart. Och på ett sätt kan man se det som det ultimata sättet att vara förtrolig på, för att det är en exklusiv grej för tjejer att snacka om. Det här är vårt, liksom (inte för att p-piller någonsin varit eller kommer att bli mitt, och inte för att jag är så förtjust i att klumpa ihop mig med andra kvinnor på grund av att vi har mens). Samtidigt, i de kretsar där man pratar såhär, kanske det inte är förtroligt överhuvudtaget? Alltså, såhär. På mitt (vård)jobb är det här ämnena så icke-tabu att man typ presenterar sig: "Hej! Jag heter Anna, om jag är konstig är det för att jag har ägglossning idag!" Det är en jargong, lika mycket vardag som korv & mos eller Morden i Midsummer. Och de utgör inget bevis för viktig vänskap, de dryftas med vilken total främling som helst som råkar befinna sig i personalrummet. Kopparspiral hit och underlivssvamp dit, vem som lyssnar är oviktigt (bara en aning mer försiktighet, a.k.a hänsyn, om det är en mansperson närvarande). Om man är förtroliga vänner så delar man på annat också, det är något annat som utgör och befäster vänskapen än p-pillersnacket. Tror jag. Vill jag tro. Vägrar tro annat. Å andra sidan är jag så vansinnigt förtjust i den del av den kvinnliga vänskapen som handlar om att prata om KÄNSLOR. Där är jag inget annat än en ren kliché. För att det ska bli riktigt gripande ska det helst vara SMÄRTA inblandat, delad sorg och heartache. Det slår alla p-piller med hästlängder. Eller såhär, egentligen tror jag att förtroligheten i vänskapen bestäms av att man delar det som är svårast att dela. Det som gör att det känns som att man står med hjärtat i handen och sätter sin tillit till den andra. Det kan vara hjärtesorg eller misstänkt könssjukdom, allt beroende på hur personligt det är för den som delar med sig. Jag måste nog återkomma i den här frågan.