Bakslagstider

Folk tycker märkliga saker nuförtiden, och om inte så formulerar de sig som om de tyckte verkligt knepiga grejer. Jag tror att det är lågkonjunkturen, jag skyller på den utan några som helst belägg, jag tror att den kan göra människor betydligt mer reaktionära än vad man kanske kan tro. Backlash i antågande, om ni frågar mig. På en rad områden. Dessutom har den här debatten om kulturkonservatism barkat hän nånstans i don't know where - det hänger ihop lite förstås - och allt som blivit kvar är en rad dualismer, den ena konstigare än den andra. Jag ska utveckla det här när jag hinner, nu ska jag bläddra i nåt magasin innan det är dags att utfodra kids. Jag ger er ett intressant naturfenomen (ehrm, en rundel av is för att vara korrekt) så länge. Skutskär, Dalälven, påsk 2008:

Tjusigt med sjöfågel och allt.

Tidningsmorsa

Jag är inte pepp på bokläsning just nu, bara på diverse magasin med olika grad av ytlighetsfaktor. Ju högre desto bättre, kan man säga. Mama till exempel. Det här med Mama är tydligen en issue för folk (mig inräknad), för att den är så mycket...ja, Martina Haag och Pernilla Wahlgren. Yta, karriär och flärd utan förankring i vanliga morsors liv. Men måste man nödvändigtvis vilja ha det då? Jag har bestämt mig nu, Mama ska bli min nya föräldratidning. Hejdå Vi Föräldrar! Tack för det här året, men nu vill jag ha Pernillas cheesecakerecept och bilder på snygga märkeskläder för småungarna. (Det faktum att jag verkar ha svalt myten om att man måste läsa en föräldratidning bara för att man är förälder, spar vi till en annan gång. Är man en tidningsjunkie som jag så är alla anledningar till att ta sig an nya genrer okritiskt välkomna.)

Mama vs Vi Föräldrar är lite som TV3 kontra TV4, tänker jag. Jag har alltid gillat trean för att "what you see is what you get" och jag vill oftast ha det jag ser när jag kollar på TopModel. TV4 är ett ständigt mittemellan, och istället för att bli en bra mix av högt och lågt så blir det...ingenting. Det i sig är väl i och för sig rätt lågt. Lite så är det med Vi Föräldrar också, som liksom ska vara så seriös och politiskt korrekt (vilket inte rimmar så bra med att en galen dansk biologist är deras främsta uppfostringsikon) och samtidigt glättiga med shoppingtips och ditten & datten. Sorgligt att säga, men ett nummer av Vi Föräldrar är faktiskt nästan alltid precis samma som numret innan. Nej, då drömmer jag mig hellre bort (stor plånbok! lyckad karriär! snygga kläder till mig och barnen!) med Mama, precis som med alla andra glättiga magasin som jag konsumerar.

Chick on wheel

Man kan tycka att det där är en harmlös liten bil vid första anblicken. Och vid andra med för den delen. Men den kan tydligen - under för ett litet barn relativt lång tid - vara upphov till både den mest sprudlande eufori (när den rullar) och vansinniga vredesutbrott (när den välter). Iallafall om du frågar min ena unge.

big chutney love

Tanken var att det skulle tittas på första avsnittet av Big Love här ikväll (eftersom jag efter evigheter av uppskjutande äntligen har införskaffat en HDMI-kabel och därmed blivit oberoende av vår värdelösa dvd-spelare), men jag betvivlar att vi kommer att orka det. Istället får det bli konstruktion av veckomeny och lite Wally Lamb innan det är dags att sussa. Med det ointressanta sagt, så ska jag komma till det jag egentligen hade på hjärtat:
plommonchutney med manchego. Jag kan inte nog understryka vilken smaksensation det är, så vansinnigt gott att det konkurrerade ut mina nybakta scones. Receptet på chutneyn har jag inte än, den fick vi av vänner och jag är innerligt tacksam. Manchego hittade jag på Coop i Bagarmossen som är en godtyckligt välsorterad butik, man kan aldrig veta vad man hittar där. Manchego finns och Vi läser. Det är bra. Savoyardikex, nope. Dåligt.

In Verum veritas (ursäkta mig)

Jag orkar inte blogga, för magkatarren is killing me. Annars hade jag kanske kunnat skriva nåt om kulinariska upplevelser, som jag faktiskt haft en del trots att jag nu måste avstå allt gött i livet: kaffe, alkohol, fett och citrusfrukter. Är glad att jag uppriktigt tycker om Verum, annars vetefan hur det skulle gå...Men okej då, jag och mamma bakade choklad- och cheesecakemuffins igår, de blev underbart goda på alla sätt men min kropp tillät bara en. Förresten bytte jag ut råscokret i chokladsmeten mot hälften vanligt, hälften muscovado. Blev mycket bra. Nu är det dags att däcka på soffan, tills vidare kan ni läsa lite om vad jag tycker om Aino Trosells arbetarklasskvinnor.