"Drönande syssel med olönsamt ovidkommande detaljer står inte högt i kurs, och det är i det vardagligt värdelösa som kärleken växer."

Åh, så fint. Aase Berg skriver om deckare & känslokyla i Expressen idag, och det är jäkligt bra.

Blitzen

Text om Sarah Waters i NV idag. Obs: det är inte flickan som skrivit texten som satt (den meningslösa) rubriken.

Senare: Sylvia Plaths dagböcker blev det enda jag köpte på bokrean. Mina föräldrar inhandlar i denna stund Olof Lagercrantz åt mig i Gävle, den stod inte att finna i den här staden (inte ens i pocket). C påstår att vi redan har den, men den står inte tillsammans med hans andra alster och är den i vår ägo har jag ingen aning om var. Jag försökte tipsa mamma om böcker över telefonen, men jag fick krysta fram några förslag bara för att jag verkligen ville att det skulle finnas något hon kunde läsa där. Men årets katalog kändes skral. Jag är nöjd med mina modetsa inköp, annars brukar det här vara en tid då jag i excess köper saker jag aldrig kommer att läsa iallafall, som i det talande exemplet från förra året: "Om fåglarna" av Plinius den äldre. Nåja, tanken var väl god.

Jaha part II

Jag sover hela tiden, och om jag inte gör det så försöker jag jobba. Den enda reflektion jag har kring den senaste tidens små och stora händelser är att det är fullkomlig skandal att Caroline af Ugglas inte gick vidare i lördags. Jag lyssnar på hennes låt hela tiden. Den är fullständigt underbar.

Jaha

Jag har skrivkramp.

Trots att jag inte ens tror på fenomenet.

Je creuse une tombe

Therese skriver om författargravar hon besökt och inte besökt. Då måste jag naturligtvis börja tänka på vilka gravar jag har varit vid. Jag kommer på två som jag aktivt sökt upp: Albert Camus och Sara Lidmans. Det är ganska kul, för det är små kyrkogårdar i små byar i så olika delar av världen. Det är egentligen helt otippat att man åker till Camus grav, jag hade aldrig varit där om det inte var för B. Han tog med mig och E dit, vi fotade dörren till huset han bodde i också. Jag har kvar de bilderna i en låda någonstans. Till Sara Lidmans grav åkte jag med mamma och pappa, på mitt initiativ. Den var svår att hitta och lämnade mig med samma kluvna känsla som jag har till hela hennes författarskap, hela hennes offentlighetsperson. Jag har varit vid Stig Dagermans grav också såklart, men det räknas inte för det är hemma och jag är aldrig där för "hans" skull. Jag brukar titta förbi när jag ska besöka mormor & morfar-graven bara. Jag kommer inte på någon mer, men det är inte otänkbart att jag varit vid fler. Jag har haft perioder då besök vid författargravar ägt en symbolisk tyngd som jag just nu inte begriper mig på. Fast fascinerande och liksom lite hisnande är det ändå, det måste medges.

Herregud, jag har elva obokade dagar kvar den här månaden, och jag behöver bara jobba en dag till för att få ihop de timmar jag ska göra på fyra veckor. Det betyder alltså att jag har tio lediga dagar (om jag inte får gå ut extra och tjäna lite mer välbehövliga pengar). Jag måste fundera hur jag ska tillbringa denna underbara ledighet (den är inte sammanhängande alltså). Jag tror att jag ska åka fram och tillbaka till Blomsterlandet och köpa tulpaner. Och köpa ett par vårskor, jag har sett de finaste och billigaste på Din Sko (att det aldrig kommer att bli vår här bryr jag mig inte om). Jag ska skriva recensioner, och jag vill ta promenader med M. Jag saknar henne så att jag kan dö, shit vad det var längesen vi umgicks ordentligt. 10 dagar, hurra! Jag kanske till och med ska läsa Jelinek eller nåt. Åh, solen skiner, jag lyssnar på Simon & Garfunkel och är typ melankolisk för första gången på hur länge som helst. Jag är egentligen ingen anhängare av bitterljuvt, men just idag är det helt okej.

Vädret är bedrägligast av allt

När jag tittar ut skiner solen så fint, och genom fönstret värmer det faktiskt på benen, det verkar så vansinnigt inbjudande. Men termometern visar på 21 minusgrader, och det är nog inte lika roligt att vara ute som man kan tro. I köket har rören frusit, inget vatten där. Så är det alltid när det närmar sig - 20 grader, och det går inte att diska eller göra fint. Jag ska kura under en filt med DN, bok och kanske någon schlager.

Jag vill visa er världens vackraste skivomslag:


Visst är det fint? Och B är min vän.

Littfest!

Som sagt var jag på littfest i helgen, fast bara på fredagen. Det var hundra år sen jag var på ett liknande arrangemang, och det var både upplyftande och nedslående. Det var roligt iallafall! Eftersom jag inte var där på lördagen kan jag inte uttala mig ett dugg om hippa författare som Martina Lowden och Jonas Hassem Khemiri. Men jag kan säga att det var jordens kick och befrielse att lyssna på Agneta Klingspor. Vilken vrede, vilken ohämmad jäkla ilksa. Underbart. Jag satt bredvid henne på ett seminarium med Elsie Johansson och Anneli Jordahl senare. Det gjorde mig lite nervös, inte för att hon är så arg utan för att hon har så snygga mörkröda läppar. Elsie var också lite arg. Jag har en faiblesse för arga kvinnor. Jag träffade min redaktör Guido i verkligheten för första gången. Jag såg lila linnescarves, lila linnetält, lila, lila. Lila är kulturtantens innefärg, för er som inte visste det. Jag träffade Anneli Jordahl, hon var helt underbar. Kärlek. Jag kunde inte låta bli att kommentera medelklassdominansen heller. Såklart.

Working 5 to 9 (och marknadsföring)

Jag har varit på Litteraturfestival i Umeå. Det var nice men skitjobbigt, jag berättar mer imorgon, jag har varit uppe sen halv sex. Jag har jobbat, nu ska jag sova, sen upp och jobba mer. Undrar om jag skulle palla dagstidningsvillkoren jämt. Är det inte skönare att bara ligga hemma och läsa sina böcker och sen skicka iväg text? Jag tror det.

Oförblommerad reklam för mina texter: Här är uttrycker jag avundsjuka och internaliserat patriarkat (kommer ni att tänka, alltså, och det stämmer säkert), men jag är iallafall inte helt konsekvent (kommer ni att hålla med om hoppas jag, annars kan ni ju fökovra er i bristande moderskärlek).

Det ekar visst på DN

Vad är poängen för DN att publicera två texter med exakt likadant innehåll med bara några dagars mellanrum? Eller är det någon annan som kan urskilja vad nytt Ulrika Kärnborg tillför det resonemang som Bo Rothstein förde bara ett par dagar innan? Mysko. Är det okej att summera innehållet i sin egen tidning om man är Kärnborg? Eller är det för att de som bara läser kulturdelen ska få tillgång till samma information/analys? Upplys mig.