Och vinnaren är...

Jag vet inte om jag skulle kalla det här för en duell direkt, snarare ett riktigt bra samtal. Men jag ska inte vara den som är den, så okej för all del, det kanske är en duell då, och i sådana fall måste jag nog utse JV till vinnare, även om det är med ytterst liten marginal. Det är återkommandet till behovet av berättandet som fäller avgörandet. (Ursäkta inflationen i -et-ändelser!)

Uppdatering & tillägg: Det ska väl också erkännas att JV, vid sidan av sina skarpa formuleringar, dessutom har den goda smaken att nämna Kerstin Ekman flera gånger. Det ger honom automatiskt ett ganska stort försprång. Fast i ärlighetens namn så säger han ju inte så mycket som hon inte redan har sagt. (Om det återkommer jag lite längre fram.)

Människan, kärleken och politiken (!)

Idag skriver jag om Eva Adolfssons "En liten historia" i Arbetarbladet, och krönikedebuterar i LO-tidningen.

Bakvåren

Vi var rätt trötta i det här hemmet mellan ungefär januari och augusti förra året. Men under våren fick vi rätt många infall, och faktiskt energi till, att baka. Jag saknar det lite nu, det var mysigt och blev fint och gott.

Såhär:

Och en gång gjorde C lemonad, på massor, massor av citroner:

Där vuxen jag levt

Jag längtar hem. Inte "hem" - hem. Jag försöker gottgöra det med att läsa bloggar som är skrivna från Västerbotten, som Underbara Clara och Mina bestyr. Det går väl sådär om jag ska vara ärlig, det gör liksom inte saken bättre. Jag behöver vidder, hög luft och ljusa sommarnätter. Jag behöver Skellefteå.

You're nuts

Bra text med tillhörande diskussion om choklad hos Lisa, vilket genast fick mig att minnas att det är dags att avliva lite myter och vanföreställningar, nämligen den numera vitt spridda idén att mörk choklad skulle vara GODARE än ljus. Mycket gott kan sägas om mörk choklad, men godare är den banne mig inte. Jag fattar inte hur den här masspsykosen har lyckats slå rot så till den milda grad att till och med min mamma, som under hela min uppväxt rynkade på näsan om det kom en Aladdinask över tröskeln - "det är ju så mycket mörkt i den" - och bara åt ur Paradisasken, nu sitter och påstår att choklad med 70% kakaohalt är det enda som går att äta och mjölkchokladen är för söt. Javisst är den det, men god. Hur hände detta? Jag förstår inte. Själv är jag väldigt förtjust i Lindts ljusa med crème brulée och en annan oslagbar kombo här hemma är Marabous mjölkchoklad med Ahlgrens bilar till. Gött!

Har du glömt den här kompisen, mamma?

Pausblomma

Inte mycket nytt under solen idag. Men pion är en av mina topp 3-favoritblommor, och idag skriver jag om Isabella Varricchios vackra debut här.

Skönhetsblogg c/o Therese E

Det här är en lite miniserie där jag leker att bloggen är något annat eftersom idéerna tryter lite. Fast egentligen är det fel att säga så, den minnesgoda läsaren vet kanske att jag redan när jag startade den här bloggen för två och ett halvt år sen då och då skrev om och recenserade skönhetsprodukter som jag shoppat på Blush eller Eleven. Those were the days! Det gör mig lite vemodig att tänka på hur mitt förhållande till smink och snarlika produkter har utvecklats sen dess. Då såg basen i mitt beautyförråd ut ungefär såhär:

Body lotion: Body Butter från Body Shop.
Ansiktskräm: Biotherm.
Foundation: Dior.
Concealer: YSL:s Touche Éclat
Läppbalsam: 8 hour cream eller Rosebud
Mascara: Hypnôse från Lancôme
Rouge: Too faced eller Mac

Och idag:

Body lotion: Dove.
Ansiktskräm: Nivea.
Foundation: Nivea.
Concealer: Make up store (gammal som gatan)
Läppbalsam: Apolivas läppcerat/Idomin
Mascara: Face Stockholm (premie från DV)
Rouge: Too faced

Skillnaden är ju uppenbar för alla och en var. För att späda på det hela bör tilläggas att samtliga ovanstående produkter - undantaget rouget, men det är ju fan samma som för två år sen - delas med min sambo. Detta är inget annat än ett skönhetsprodukternas förfall, och är måhända en petitess i livet, men likväl en tråkig sådan. Jag vill också poängtera att min gamla nivå på sminkkonsumtion hade jag när jag jobbade 75% som vårdbiträde och tjänade 11.000 kronor (ja, det är sant) före skatt. Det är skrattretande tydligt vilken skillnad det gör för ekonomin att skaffa barn och bo i Stockholm. Och åtminstone en av de sakerna både kan och vill jag ändra på.

Modeblogg c/o Therese E

Ibland tycker jag att det kan bli lite väl mycket prestationsångest över det här bloggandet. Det är inte sällan jag tänker att jag vill (eller borde) blogga, men inte har en aning om vad jag ska skriva om. Uppdatera för uppdaterandets skull. Då brukar jag tänka att det vore bra mycket enklare att ha en modeblogg (jag läser mycket modebloggar nu, mest hela tiden faktiskt, men är uppenbarligen för fin i kanten för att ha dem i min länklista), där man alltid kan ta till det enkla greppet "dagens outfit". Det är ju ett skitbra sätt att alltid ha något att skriva om, för kläder på kroppen har man ju mest varje dag (i mitt fall också på natten, eftersom jag aldrig förstått tjusningen i att sova utan kläder - nyförälskade perioder undantagna). Självklart förstår också jag att det finns prestationskrav i att berätta om dagens outfit hela tiden, eftersom det gäller att uppnå en viss grad av variationsrikedom, trendighet, stilsäkerhet, innovation och så vidare. Personligen skulle jag dö av stress över att inte matcha märken med second hand och olika inköpsställen (omöjligt med tanke på hur stor del av min garderob som är H&M), lyckas få ihop det till en snygg outfit och ja, sen en snygg bild också.

Men: råmaterialet finns ju alltid där ändå, och jag känner att jag har lite svårt att översätta det till den här bloggen. Ska jag lista dagens läsning? Okej: cirka 100 sidor i "Pioner", lite ströartiklar i DN, en egen text (om och om igen i jakten på onödiga tecken att skära bort), bloggar. Det blir inte så kul va?
Därför blir det idag en Therese E feature modeblogg: Idag har jag samma outfit som igår, då jag satt på Medborgarplatsens bibliotek och jobbade hela dagen, i sällskap med Elin. Vi åt vegetarisk lunch i Söderhallarna och drack cappuccino på Söder Espresso. Det kändes som lämpliga aktiviteter för ett modebloggsinlägg. Idag tog jag dessvärre min outfit till K-rauta och Willys i Kungens kurva, och det är inte så fancy. Men sant.

Linne: NoaNoa
T-shirt: Acne
Kofta: H&M
Jeans: H&M (med boyfriend cut - min senast inlärda modeglosa)
Stövlar: Vagabond
Sjal: H&M
Glasögon: Rayban

Halsband: H&M

I've got mail

Dagens postskörd: Tre mycket vackra böcker. Att få fin och rolig post är det bästa jag vet, även om det är jobb. Nu hoppas jag på lite angenäm läsning också, jag har höga förväntningar på "Pioner". En bok som handlar om vänskap och heter "Pioner" - det borde inte kunna gå fel. Det som ligger under är annat jobb och lite nyårslöften. Nu ser ni vad jag gör den kommande veckan.

Och tack kära Isobel för pepp och kredd!

Dambagge

Jaha, nu börjar Guldbaggegalan. Det brukar inte vara mycket att se, och dessutom har jag knappt sett en film i år (due to småbarn och prioriteringar), så jag har ingen eller inget att heja på. Jo, en film har jag sett: "Varg". Stormare var ju bra förstås, så hans nominering är honom väl unt, men hallå - här kommer min käpphäst - varför har inte Kerstin* fått någon nominering för bästa manus?
(Jag såg dessutom en otäck trailer om att Mia & Klara börjar om den 25 januari, det är väl bara att försöka vara glad och nöjd till dess då, då mina söndagskvällar med all säkerhet kommer att invaderas av den där inte-speciellt-roliga-överhuvudtaget-duon.)

*Bilden är från SVT. GOD vad stilig hon är!

Fashion is only the attempt to realize art in living forms and social intercourse

Jag har fastnat i modebloggsträsket, och jag är rädd att jag aldrig kommer att komma upp igen. Jag visste att jag inte skulle börja, det är som att inbilla sig att man kan ta ett chips ur en full skål...

Go critical

Jag har lovat att läsa mer lyrik under 2009 - och det ska jag också, bra sådan - men faktum är att jag avslutade 2008 med att läsa 800 sidor poesi, nämligen Johan Jönsons "Efter arbetsschema". Det var sannerligen ingen angenäm upplevelse (varken form eller innehåll), men det resulterade i den här texten i LO-tidningen. En text jag faktiskt är riktigt nöjd med.

Hur långt och intetsägande som helst

God fortsättning! Och eftersom det känns motigt att börja det nya året med att bryta löften, kommer här en summering av 2008, om än i mycket komprimerad form (jag borde sannerligen veta vid det här laget att jag aldrig är pepp på sånt här):

Läsning: Har jag dragit tidigare, men jag utnämner nog 2008 till tanternas år till slut. Summan är dock större än delarna, tyvärr. Många bra, men inte på högsta nivå.
Tv: Det är väl ANTM och Babel, precis som alla andra år? Jag vet inte, teve har haft lägsta möjliga prioritet, tyvärr.
Lycka: Mina barn, som kom på dagen för ett år sedan och bara genom detta naturligtvis gjorde 2008 till det bästa året ever.
Resa: Min lyxiga ensamweekend för att hälsa på Catta i London förstås. Vi åt indiskt, gick i Bloomsbury-kvarteren, picknickade i gräset, shoppade och blev lite berusade. Samt såg SATC-filmen.
Råvaror: Citron och färsk oregano. Det är obegripligt hur ovetande jag varit om citronens alla användningsområden.
Plagg: Min vinterkappa + klänning, båda från Hope, som jag outletfyndade. Så mycket annat har det liksom inte blivit. Om man inte räknar barnkläder...
Förlust: Hm, ja. Kanske kan man säga att M gått förlorad mer definitivt under 2008. Sen är det en rad saker jag saknar, men som jag förstås indirekt valt att avstå: tid att ligga på soffan och läsa varje dag, tid att tänka på saker många varv om och om igen, min förmåga att försätta mig själv i alla möjliga och omöjliga sinnesstämningar (det kräver uppenbarligen mycket dötid...).
Fest: Jonas och Malins bröllop såklart. Fint.
Hälsa: Mycket motion och koll på matintag under hösten. Bra där! (Det har precis börjat om dessutom, jajamen.)

Jag orkar inte mer. Jag föredrar att tänka på 2009, för jag ser fram emot det här året mer än jag vanligtvis brukar göra. Jag tror på 2009, verkligen. Jag har en del föresatser: läsa mer lyrik (det har jag redan sagt), gå ner ett antal kilon, läsa minst två modetidningar från pärm till pärm per månad och därmed återta den del av min identitet som kan benämnas som modeintresserad, komma på en lösning på boendesituationen, göra kloka och eftertänksamma klädinköp (gärna med dansk design/inspiration som aldrig slutar vara den bästa), skaffa mig minst en återkommande uppdragsgivare som betalar mer än symboliska summor, bli bättre på att ta bort fläckar på barnens kläder i tid, återskapa mitt kosmetika-/hudvårdsförråd som sinat betänkligt, måla naglarna lite oftare, eventuellt också spendera mindre tid framför datorn om ovanstående ska gå i lås.

Jag har också en del allmänna förhoppningar, vilket jag säkert får anledning att återkomma till, men en är att jag hoppas att böcker (under 2009 eller åtminstone nästa decennium) ska upphöra att vara rosa. Jag hoppas särskilt att böcker av kvinnliga författare ska sluta prydas med denna färg (om det inte är möjligt så kan rosa få bli förbehållet den sämsta populärlitteraturen, det ska i denna utopi åtminstone vara möjligt att skilja liza marklund från elfriede jelinek. och när jag ändå är inne på temat så hoppas jag att vuxna kvinnor ska sluta bära bäbisrosa kläder också, särskilt i kombination med grått. grått och rosa är inte en fin kombination, det är en vida spridd vanföreställning bara. eh, det skulle också vara nice om bäbisar slutade bära bäbisrosa, men det kan jag ju knappast lasta dem för). En annan förhoppning är att i allehanda inredningsreportage ska frasen "stilen är en mix av design, loppisfynd och arvegods" upphöra att existera, speciellt när den ska signalera något spännande och unikt. En fråga att stilla ställa sig, på vilket hem passar INTE denna beskrivning? (Jag är inte neggig mot hemmen i sig alltså, jag tycker oftast allt jag ser i inredningstidningar är jättefint och så blir jag avsundsjuk. Och just därför vill jag understryka att lösningen på hur man skaffar ett snyggt hem inte ligger i den klichén.)

Nu funderar jag på att beställa ett par sneakers till min ena unge, vilket får mig att tänka på ett annat löfte jag har inför 2009: frigöra mig från den medelklassanstrukna moralfilosofin att det finns ett rätt sätt att lägga mycket pengar på sina barn. I den föreställningen är guldiga Nike-skor för 500 inte att tänka på, medan ett par...marinblå Kavat-kängor, ja, de är ju liksom "kvalitet kostar" och därmed genast icke-ytliga och istället ett ansvarsfullt och bra köp till barnet. Jag har väldigt svårt att tro att Nike skulle göra skor av dålig kvalitet, och därför blir det ännu mer befängt att inte bry sig om hur det ungen har på fötterna ser ut. Jag vill inte att något som i slutändan kommer att gräva stora hål i min magra plånbok ska se hur trökigt ut som helst.